Vi är alla vanedjur. En del av oss saknar inlärningskurva. Jag har nämnt det förut, men det är min lärdom av livet. En del av oss går från dumhet till dumhet. En del av oss upprepar samma dumhet om och om igen. Det kan handla om att gå mellan destruktiva relationer eller annat. Mitt bästa exempel är, utan att hänga ut migsjälv eller vänner till mig, utan tvekan Svartenbrandt. Jag vet att han inte heter det, men Eugene Sandberg blev inte känd under sitt namn heller så jag fortsatter kalla honom Stig Bergling så folk vet vem man pratar om. Gamle Svarten släpptes från Norrtälje-anstalten den 29 oktober 2007, och har sedan dess blivit gripen tre gånger. Senast nu den 9 April misstänkt för bankrån. Det är en sak att upprepa sig om man är bra på det man gör, men har man ett brottsregister som är längre än alla Kiss' greatest hits-album sida vid sida så kanske man ska sluta med det man gör. Man undrar ju, eftersom han har blivit dömd för rån 4 ggr på 20 år, om det finns ett rån som han kommit undan med. Någonsin?!
Fast det är sant att det finns en del människor som misslyckas gång på gång, och när de väl lyckas så ger folk dem en massa goda ord om att "aldrig ha gett upp" och att "trägen vinner". Man kanske ska se det så? Jag vet inte själv. Tänker väl inte så mycket på det. Men tydligen så är handlingens rättfärdigande resultatbaserat . Att bita i en kaktus mer än en gång är dumt, men skulle något fantastiskt kommit utav det så hade handligen blivit förlåten. Och det är förmodligen anledningen varför jag inte återvänt till Sverige än. Komma hem tomhänt med bara dåliga erfarenheter och minnen är inte lätt. Men att komma hem snygg, framgångsrik och landsförvisad – det är en återkomst. Men det lär inte ske på ett tag.. eller någonsin. Fast hem kanske jag kommer iallafall. Man tillhör ju inte bara till en plats, utan människorna som är där. Jag har funnit människor som jag tillhör och de tillhör mitt förflutna, ibland är det en enda individ som gör hela skillnaden. Jag är ensam nu, det känner jag. Såhär ensam har jag inte känt mig på länge. Ibland vet man inte hur stor skillnad en enda person kan göra. Jag vet det nu.
2 kommentarer:
En parallellklasskamrat i gymnasiet blev landsförvisad från Danmark när alla avgångsklasserna traditionsenligt for till Bornholm för att slå runt kring Kristi himmelfärdshelgen... Apropå landsförvisning... :-/
Hur blir man landsforvisad fran Danmark, de roda nasornas land?! Sa han att osten luktade ackligt och att Tuborg ar Europas Foster?
Och nar blev det tradition att bli full pa Krille Ballong?!
Skicka en kommentar