Visar inlägg med etikett Svartenbrandt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Svartenbrandt. Visa alla inlägg

måndag 31 januari 2011

"8199 Värdestransportrån"

"Den pansarklädda bilen har stoppats på grund av vägarbete när den rammas av den gröna lastbilen, som vill lägga beslag på pengarna!"
Jag var tydligen inte färdig med denna diskussionen, så jag tar den till mitt eget forum. Jo, jag visste inte att det var ett värdestransportrån i Sverige kort innan LEGO lanserade 8199, men jag tycker att det spelar mindre roll. I USA är de så känsliga, men jag trodde att Sverige skulle vara mer rationella än så. Majoriteten av alla småpojkar leker rånare på ett eller annat vis (det är inte min mening att bli dra några som helst slutsatser angående småflickors rånlekar, men de är för mig icke kända), antingen är det genom att leka med någon sorts projicering till en modell som i detta fallet, eller leva ut det som när man lekte cowboys när jag var liten. Säkert väldigt omodernt nu, for nu finns det spel som Hitman som erbjuder nya nivåer av utmaningar.

Hatten av till LEGO för detaljnivån på 8199, där det är tydligt att det finns ett planeringssteg och ett exekveringssteg. Jag hade gillat att leka med detta som barn. Det är komplext och enkelt samtidigt, en distraktion som drar uppmärksamheten till vägarbetet och därmed sätter skygglapp för den 20 ton gröna lastbil som kommer i full karriär fran vänster. Jag uppskattar det väldigt mycket.

När jag var liten lekte vi mycket bankrånare som på vilda västern-filmerna. Jag hade hatt och en väst. Jag hade en knallpulverpistol. Just det en knallpulverpistol. Jag gillar ordet knallpulverpistol. Det är en skjutmojäng som innehåller knallpulver. Knallpulver är ett pulver som knallar när man slår på det med en hammare. Skjutmojängen har inbyggd hammare. Man kan gå igenom flera hundra skott på en timme.

Nog om knallpulverpistolen, men en sådan hade jag. Min poäng är snarare den att vi lekte bankrånare, och inte med halvdecimetersmodeller med hål i fötterna, vi lekte ut det som att vi var rånarna. Moderna psykologer skulle kalla detta rollspel, då man innehar rollen av en bandit... detta till trots så är det forvånansvart få av mina kamrater (ett annar sådant gott 70-talsord) som har blivit just bankrånare. Jag tror inte korrelationen mellan att leka bandit och bli bandit år särskilt konkret. Tror ni att Svartenbrandt lekte bankrånare som barn?? Hade han gjort det hade han kanske kommit undan en eller annan gång under sin karriär. Hade han "rollspelat" sin kupp, så hade han kanske tänkt att nykter är ett bättre tillstånd att råna i, och att cykel är ett substandard flyktfordon.

Detta sagt så vill jag mena att Legos 8199 Värdetransportrån är otroligt harmlöst, och att om det gör någon som helst skillnad for den kommande generationen, så är det väl den att du kommer att hälsa på din arbetslösa son i hans lyxlägenhet på Östermalm, istället for sitt tvångskollektiv på Kumla. Jag bara menar att om man måste välja... Nej, jag tycker att det skall gnällas mindre och enbart när det är bättre grundlagt. Jag kommer att gnälla på LEGO med om det börjar att släppa små boxar som kanske skulle kunna kallas..

9699 Självmordstankar
4545 Historiska avrättningsuppfinningar & metoder
4612 Fängelsevåld
8880 Vilda Västernbordell (inklusive stall)

Då kanske vi kan börja profilera LEGO som en kanske inte omoralisk, men åtminstone prematur leksakstillverkare som kanske har vaga åldersprofileringar för sin kundbas. Vad vet jag, jag kan ingeting om tåg!

måndag 27 april 2009

Coachella - ett festivalpurgatorium



För de som inte vet så är Coachella en musikfestival likt Roskilde men där slutar alla liknelser. Jag hade fått höra att det skulle vara en så stor och galen festival. Jag kritiserar mina källor. Det var en liten festival. Två stora scener (relativt, inte alls stora) och tre tältscener och väldigt oprovocerande musikgenres fick gå loss på dessa scenerna. Jag gick för att tillbringa helgen i Kalifornien och tid med människor jag gillar. Det fick jag, men hela helgen gick ju åt helvete iallafall. Min ena polare ballade ur hårt. Hårt!!! Tänk Christoffer Barnekow vaknar upp mitt i ett meskalinrus i en ätbar värld, och bara kan kommunicera genom en strumpa som har knappar som ögon.


Jag fick se Mike Patton i mitt favoritsällskap, och det behövdes för Mike har fått cepe-hybris och tror at than är DJ för en stor beat-box snubbe. Det var en timme av experimentell dumhet, likt juldagen med en 6 aring med splitter nytt toys-r-us trumset – fast med mycket dyrare leksaker. Det var lika intressant som att se Thåstrøm göra kroppkakor på “Godmorgon med TV4”. Alltså, det var ju intressant (Patton, inte Thåstrøm).. men tragiskt, och det enda som var bra var konversationen och vårt häcklande på svenska av all dumhet vi såg.

Förutom allt som var dåligt, så var det visa saker som var ännu sämre. På Roskilde blir man lur-full och går och njuter av den smutsiga dekadensen i livets vara och inte vara, men i USA så bor man gärna 6 mil bort, på hotell, och kör bil till och från festivalen. Det tar ju bara en halvtimme att köra, och pga spjutspetskompetensen som jag förut bara har sett i Linkeboda, utföras av armbandsbärandes, säkerhetstänkandes och rolighetskväsandes jugentvakter, så tog de 1-2 timmar att parkera. Var gång. Dvs 2 timmar in, och två timmar ut. Skitroligt! Fyra timmars tomgångskörning per dag, PLUS att man måste ha en “designated driver” vilket är amerikanska för “den som inte har blitt full med flit - kör”.


Så en helg av avslappnat drinkdrickande och musiklyssnande blev en halvnykter utflykt bland amerikansk tokighet, men det blev en realitetscheck i hur lite man känner sina egna polare, och i vilket sällskap man kan må jävligt bra även om allt annat är skit! Det är vissa människor som man skulle vilja ha med sig när allt går åt helvete, som man ändå bara känner sig bekväm med. Sådana vars hand man vill hålla när Ragnarök kommer. Jag tror jag har funnit en sådan! Det är lustigt för jänkarna är ju skittokiga, men de tror att de är tokiga när de går på festival för att de har på sig en peruk, slängkappa och blöja (även om peruken och slängkappan byts ut mot vit krage och khakis innan Måndag morgon) – men det är mycket tokigare att de har en hagelbrakare i bakrutan på sin Ford F150 och att de kör hem från sitt festande lika fulla som gamle Svarten när han 1992 försökte cykla ifrån polisen efter ett taskigt rånförsök på Handelsbanken.

Och det anses vara normalt, eller ja.. icke uteslutande en viss relativ faktor. Det slutar med att festival är festival, även on skandinaver gör det bättre än amerikaner. Dyr erfarenhet!