tisdag 21 juli 2009

Den Lede Fi



Alla har läst om den här stackars amerikanska soldaten som i början av månaden knallade bort sig och blev tagen av den lede fi. Mitt intresse angående den historien var måttlig, tills jag fick reda på att han var från min enhet i Alaska, som nu är i Afghanistan. Jag tyckte att det var så mycket med denna historien som bara inte kändes rätt. Att en snubbe bara råkar komma bort sig, och media förklarar inte hur han råkade hamna i händerna på lokal befolkning. Tidiga rapporter sa även att denna soldat skall ha varit full, men media verkar ha lämnat den vinkeln nu.

Som en fd soldat själv så hyste jag viss sympati för denna Pfc Bergdahl som tidigt sades ha "knallat av basen med tre Afghaner" och i hans egen historia som finns på video på nätet, så hamnade han bakom när han var ute på patrull. Denna senare historia tror jag inte på alls. Dels för att jag kan min enhets Modus Operandi, samt att detta inte alls överrensstämmer med information som jag har fått från vänner i Afghanistan. Vill inte gå in på information som jag fått därifrån, men Bergdahl verkar inte vara vän av rådande ordning - och hans försvinnande har förmodligen gjort honom lika populär som Täppas Fågelberg på en ungkarlsauktion!

Det är för mig ganska klart att han har inte följt sina order, eller de regler som är självklara (en av dem är att aldrig vara ensam) i situationen han är i. Alltså, jag tycker synd om Bergdahl på samma vis som man tyckte synd om Steve Irwin när han fick sitt bröst penetrerat av svansen från en spjutrocka. Det är tragiskt. Man önskar att det inte skedde - men vadfan skulle han där att göra?! Och i detta fallet verkar det ju fullt mer förståeligt varför man vill dyka bland spjutrockor än att knalla ut i Afghanistans ingenmansland. Ensam. Utan bössa.

Det är klart att man kan börja skylla pa värmen och på psykisk sjukdom. Det är det enda jag kan tänka mig. Men de har ju bara varit dar i 4-5 månader. Med riktig mat och internet. Lyxlirare.

måndag 6 juli 2009

Arizona – High Chapparall på riktigt!

London Bridge - Inte i London alls, jänkarna köpte bron, numera vid Lake Havasu, Arizona.

Arizona är lite speciellt, kanske inte lika galet som Texas men vi är i samma bollpark som jänkarna kallar det. Det finns inga regler när det kommer till transport. Ingen besiktning av fordon alls. Har ditt fordon blinkers, så kan det ha en nummerplåt och då kan den köra på vanliga vägar. Detta inkluderar dune buggies (som ser ut som om de ar tagna rätt ur Mad Max - the Road Warrior), eller en quad, eller en golfbil. Golfbilar i synnerhet pimpar de upp hårt här och gör dem terränggående, gärna med en fet stereo. Men golfbilar får man även se upp för hela vinterhalvåret då förmögna gamlingar kör överallt utan hänsyn, med begränsad mental kapacitet och visuell förmåga. Det må vara lagligt, men det är inte helt säkert ätt köra en golfbil i trafik när man har diabetes och lider av benskörhet. Men är det vilda västern så är det.

Och i sann vilda västern anda så kan vemsomhelst som är över 18 år gammal, och inte har blivit dömd för ett federalt brott eller ett våldsbrott, kan knalla omkring med ett skjutjärn vid sin sida helt öppet och synligt. Det är lagligt så länge det är synligt, för gömmer man det.. ja då måste man ha en licens. Vi snackar en 8 timmars klass som kostar $80 gör en kvalificerad att nu gömma sitt vapen i en väska, eller på ens person. Man kan inte knalla in på ett etablissemang som serverar alkohol med sitt vapen dock, eller traska in i en federal byggnad som ett postkontor eller i en bank av förklarliga skäl. Att köpa ett vapen är en procedur som tar en halvtimme - ingen väntetid här heller!

Så på vissa sätt har man stora friheter i detta landet. De tar inte bort ens rättigheter att bestämma själv... ja, inom nämnda områden och många fler, men sedan har vi ju områden där det är helt tvärtom. Som censur på tv, radio och nyhetsmedia. Man kan inte säga får fula ord på tv eller radio, och det är uppenbart att media väljer bort att berätta om vissa saker i världen. Och man kan ju inte heller dricka en öl ute på gatan. Nej, DET är tydligen helt vansinne enligt amerikanerna. Att köra runt på en fyrhjuling i vansinnesfart, med en laddad halvautomatiskt AK47 på ryggen är ok - men att dricka en öl som passagerare i en bil, eller att visa south park innan klockan 9 på kvällen är tokigt?! I Sverige kan töser sola och bada utan top i en pool nuförtiden, men i USA kan de inte ens göra det på stranden, inte heller här kan man dricka en öl. Nej, total avsaknad av insyn på privat mark går det bra, men inte så att någon kan se en normal människokropp i verkligheten medan man blir påtvingad det överallt annars. Det är underligt!

Hur man ena sidan kan låta en människa som fyllt 17 ha både körkort, och gå med i Armen (med förälders tillstånd, och samma sak för giftermål) och skickas utomlands och dö för sitt land, men å andra sidan måste samma individ vänta 4 år innan han/hon innehar rätten att dricka alkohol. Är det inte skevt, att man kan gå med i Armen innan man har rösträtt? I Alaska kan man få intyg att köra bil när man är fjorton år, med föräldrars tillåtelse om “synnerliga skäl föreligger” och med det innebär bara att man bor där inga bussar går. Ok, då får man bara köra utan passagerare och i dagsljus, men iallafall. Som svensk verkar det så skevt att ha så skiljda åldersgränser som avgör när man är ansvarsig för sina handlingar eller inte.

Hur som helst, det är mycket som är fel på detta landet. Det enda jag kan göra, som egentligen är min skyldighet att göra, är att utnyttja systemet till min fördel. Jag har minsjäl förtjänat det! Eller ja, om jag intalar mig det tillräckligt länge.. så börjar andra tro på det. Fast andras åsikter om mig är lika meningslösa som ‘Svensk Clowncirkel’ (som för övrigt arbetar för att höja clownyrkets konstnärliga värde).

onsdag 1 juli 2009

Creature of habit



Vi är alla vanedjur. En del av oss saknar inlärningskurva. Jag har nämnt det förut, men det är min lärdom av livet. En del av oss går från dumhet till dumhet. En del av oss upprepar samma dumhet om och om igen. Det kan handla om att gå mellan destruktiva relationer eller annat. Mitt bästa exempel är, utan att hänga ut migsjälv eller vänner till mig, utan tvekan Svartenbrandt. Jag vet att han inte heter det, men Eugene Sandberg blev inte känd under sitt namn heller så jag fortsatter kalla honom Stig Bergling så folk vet vem man pratar om. Gamle Svarten släpptes från Norrtälje-anstalten den 29 oktober 2007, och har sedan dess blivit gripen tre gånger. Senast nu den 9 April misstänkt för bankrån. Det är en sak att upprepa sig om man är bra på det man gör, men har man ett brottsregister som är längre än alla Kiss' greatest hits-album sida vid sida så kanske man ska sluta med det man gör. Man undrar ju, eftersom han har blivit dömd för rån 4 ggr på 20 år, om det finns ett rån som han kommit undan med. Någonsin?!

Fast det är sant att det finns en del människor som misslyckas gång på gång, och när de väl lyckas så ger folk dem en massa goda ord om att "aldrig ha gett upp" och att "trägen vinner". Man kanske ska se det så? Jag vet inte själv. Tänker väl inte så mycket på det. Men tydligen så är handlingens rättfärdigande resultatbaserat . Att bita i en kaktus mer än en gång är dumt, men skulle något fantastiskt kommit utav det så hade handligen blivit förlåten. Och det är förmodligen anledningen varför jag inte återvänt till Sverige än. Komma hem tomhänt med bara dåliga erfarenheter och minnen är inte lätt. Men att komma hem snygg, framgångsrik och landsförvisad – det är en återkomst. Men det lär inte ske på ett tag.. eller någonsin. Fast hem kanske jag kommer iallafall. Man tillhör ju inte bara till en plats, utan människorna som är där. Jag har funnit människor som jag tillhör och de tillhör mitt förflutna, ibland är det en enda individ som gör hela skillnaden. Jag är ensam nu, det känner jag. Såhär ensam har jag inte känt mig på länge. Ibland vet man inte hur stor skillnad en enda person kan göra. Jag vet det nu.

onsdag 27 maj 2009

Forward Operation Assessment Team



I cubiclen brevid mig sitter den ett stycke nervös testare och pratar med en annan. Den andre är en gammal krigsveteran som var med och tog Granada 'back in the day'. Han har även farit till Irak flera gånger med jobbet, dvs samma jobb som jag har nu. Den nervösa testaren har varit länge med i testningsbranschen, men aldrig varit i Irak och aldrig varit i det militära. Så frågorna har frågar roar mig mycket. Jag satt länge och lyssnade, ibland förvånad av svaren. Inte så att jag inte hade mina egna svar, men förvåningen handlar om hur likartat livet som soldat och civilist i en krigszon kan vara - i vissa avseenden givetvis.

Men ju mer jag sitter och lyssnar destu mer sugen blir jag på att fara tillbaks. Fast denna gång utan uniform, utan vapen, utan någonsomhelst intention att vara fascistlakej även om jag i slutändan har samma arbetsgivare som sist. Men allt är annorlunda nu. Den nervösa killen i cubiclen är nervös för att hamna i en eldstrid eller att dö. Jag sa åt honom att han inte ska tänka på det.. för det är så liten risk. Det är farligare att springa genom central park... dagtid.. än det är att sitta och jobba på camp Slayer utanför gröna zonen (tror jag). Visst att det kan, och kommer, flyga lite raketer och granater över hans lilla huvud, men jag tror att det är oddsen att dö är större om man tar förkylningsmedicin som man kan köpa utan recept här i Staterna. Till och med bilkörning är ju långtifrån en säker syssla att pyssla med i USA. Vemsomhelst kan, utan någonsomhelst träning eller sunt förnuft, skaffa sig ett körkort.. som om körkortslöshet skulle hindra någon jänkare från att sätta sig bakom ratten. Det gör ju inte ens ett tolvpack dassig amerikansk öl lixom. Det är mycket farligare än att sitta på en smarrig FOB i fjärran östern, och få hyggligt betalt och uppskatta livet som man hade innan man for dit.

Visst finns det uppenbara risker med att dra till ett krigshärjat område. En risk som många tycker att det är onödigt att utsätta sig för. Men jag är sugen.. och pengarna är som sagt ok. Men jag är ju även sugen på att springa med tjurarna i Pamplona. Man kan skada sig där med, någon kommer att skada sig. Men det är ju också så att man behöver inte vara snabb för att undvika att bli skadad, man behöver bara vara snabbare än den långsammaste. Det är ju en sådan regel man lär sig i vilken zombiefilm som helst. Fast det är dumt. Man har inte i Pamplona att göra, det är en inhuman lokal lek som spanjorerna har fär att turismen skall blomma. Det är dumt. Det är det att dra till Baghdad med. Ingen bra ide, fast det är klart.. när det väl blir min tur så är Irak lite passe, då blir det nog till Afghanistan som jag får fara. Jag har aldrig varit i Afghanens land. Det kan bli intressant.

måndag 18 maj 2009

1 Juni - Landssorg



Det är med en gräd i ögat som jag ser att Horace Engdahl lämnar in titeln som Svenska Akademiens ständiga sekreterare. Men det är inte utan att man ägnar en tanke åt hur ständig man nu är om man kan lämna in titeln och funktionen. Givetvis åsyftas det att sekreterare inte väljs vart möte, utan att samma stackare sitter och innehar funktionen som mötesbitch även om det i detta fall är både en hederssam och åtråvärd titel. Det positiva är ju dock att med Horace's funktionsinlämning så innebär detta inte att han lämnar Svenska Akademien. Inte ens om detta vore hans önskan så hade detta skett. Ta Knut Ahnlund som exempel, som har velat lämna Akademien sedan 2005, men likt Europeiska Unionen så är ett utträde ur Akademien/Unionen inte behandlat i stadgarna och därför stört omöjligt. Det sägs (källa: Knut Ahnlund själv genom Svenska Dagbladet) att Knut ville lämna Akademien i protest mot dess val av Elfriede Jelinek som Nobelpristagare i litteratur 2004.

Jelinek är en gammal kommunist som gillar att skildra kvinnoförtryck genom en porträttering av mannen som en elak varelse (biologiskt nedärvd eller av genom kultur formad ondska, har jag inte förstått) för att skildra det sexistiskt orättvisa samhälle som globalt existerar. Hon anser sig vara oöversättbar pga grund av de musikaliska elementen i den berättande prosan.. blir man inte bara trött på att lyssna på henne - en feminazi med hybris. Men det är inte så att jag instämmer med Knut då jag är en 'sucker' för enkel majoritet - men mitt nästa upptäckt är av större chock och en attack på svensk anständighet, när jag ser att stol 14 numera stödjer stjärtändan av fröken Kristina Lugn!!! Jag menar, varför berättade ingen detta för mig?! Hur mycket har skett i Sverige de senaste 3-4 åren som jag inte känner till egentligen? Ska jag behöva be Otto Ruben Svensson att kommentera denna absurda skändning av en instution som skall representera "Snille och Smak", när man tar in en smaklös och långtifrån snillrik mediapajas som Lugn?!

"Svenska Språkets stadgande ock upodlande, samt till öfning för Vältaligheten ock Svenska skaldekonsten";
är en lite förkortad, nedprintat och förmodligen retusherad version av kung Gustav III's ord. Men varenda svensktalande individ som hört Kristina Lugn ta ton i Svensk TV och/eller Radio kan ju inte hävda att vältalighet kommer spontant på tal. Denna överdrivet monotona skald med samma karisma som Text-TV, får en glesbygdsnarr som Sarah Palin att framstå som en verbal wunderkind med mer än bara utstrålning och klämkäckhet! Vem är härnäst för att få en stol bland de Aderton, då uppenbarligen tom mediaexponering och talanglös kändisexpertism är att önska? Thomas di Leva verkar ju sitta på rätt egenskaper i nämnt sällskap. Eller kanske Jonas Gardell?! Då vi uppenbarligen har tagit bort all krav på kompetens så kan vi ju lotta ut en stol bland den mobila pöbeln likt sittningplatser på Nobelmottagningen. Det finns många fd barendeltagare som inte har något bättre för sig än att låta andra ta del av deras kvickt utbytbara åsikter. Nej ta in någon som har lite ideer eller en modern inställning utan att bara offra sin ändalyckt för att bli en del av Svensk historia. Då det inte går att ta bort Lugn ur Akademien, så ska jag lobba för att Alexander Bard ska få nästa öppna stol. Han är en poet!!!
(Saw him passing by, He looked up said Hi..)

Filosofisk entropi verkar mer och mer rätt ändå, att allt som existerar går mot sin egen icke-existens om denna var mer i jämvikt med sin omgivning i ett totalt och globalt perspektiv. Tiden må vara en irreversibel vektor med konstant riktning, men Tiden har ingen inlärningskurva - likt min granne Tjabo som bet i en kaktus 2 gånger.

fredag 8 maj 2009

En helt vanlig dag – och så får jag skit för det?!



Här sitter man. En helt vanlig dag. klockan är 11 och man har vart på jobb i 5 timmar redan. Frukost var en burk monster och havregrynsgröt. Givetvis väntar man med att äta tills man är på jobb. Jag har planerat min vecka och klagat på att mitt säkerhetskonto inte är skapat - för tredje gången skickar jag in alla dokument med digitala signaturer. Sedan har jag läst igenom ett utkast från ett tidigare test, medan jag dricker ännu en burk monster. Det kommer att bli en lång dag. 10 timmars dagar har en tendens att bli 11 eller 12, och snart är det test igen och då blir det 14-15. Det är bra, jag gillar att jobba. Eller, jag gillar att få betalt. Ja, det är ‘att få betalt’-biten som jag gillar bäst.

Det har kommit ut en förfrågan där man kan anmäla sigsjälv till att fara till Irak/Afganistan för jobbet. Man kan ju lätt tro att jag är färdig med den biten, men sanningen är den att jag är sugen. Pengarna är bra, jobbet är bra, det är ju bara platsen som är vad den är.. men det är inte utan att jag jämför med tidigare erfarenheter. Sist var jag där över ett år, utan någon kontroll, i de värsta omständigheterna - skulle jag fara nu hade jag varit en skäggig civilist som bara gör mitt jobb, och det hade ju knappast varit Fallujah lixom. Jag hade varit omgiven av civila och militärer. Det låter inte alls dumt om jag ska vara ärlig. Frågan är hur lång tid man ska vara där. Kan jag få ett uppdrag på 3-4 månader tar jag det på en gång, måste jag vara där längre så vet jag inte.. då beror det på om och när jag kan få semester därifrån. Det finns bättre platser i världen att vara på än i Irak.

Energidrycken som lyckats nästla sig in i Irak på något lusigt blodskontrakt heter “Rip it!”. Helt värdelös! Inte bara att den inte innehåller något spännande som är sämre för en än en light-läsk, den smakar även illa. De två smakerna som fanns där 2007 var Citrus och Original. Där Original smakade illa på ett polskt lösgodisvis, och Citrus smakade liknande med inslag av diskmedel. Dessutom kom de, som så modernt var (innan större blev bättre igen), i små burkar. Inte käcka Red Bull-style burkar, utan samma tjocklek som en vanlig burkläsk, fast hälften så hög. Förmodligen på grund av någon packningsteknisk anledning. (Jag vet inte så mycket om Tåg!)

I eftermiddag ska jag ge mig ut på ett eget reconnaissance-uppdrag. Ut i öknen och undersöka test-siten. Jag vill bara inte få några obehagliga överraskningar. Senaste testet var värsta vilda västern, vi ändrade testplaner on-the-fly och jag godkände alla möjliga dumheter. Detta testet är annorlunda. Jag kommer inte ge en tum eller avvika från min egen plan. Fast denna gången skriver jag planen själv och tvingar alla att godkänna planen innan det rullar igång, och sedan är det så vi genomför testet.

Det är dags att ge mig ut. Jag och min F-150 med statliga nummerplåtar, de hjälper när man passerar Gränspatrullen några mil norrut. De ställer alltid obehagliga frågor, och jag svarar alltid med ett misstänkt “Va?!” – för givetvis är det en mexikanamerikan som frågar med sann CheechnChong-accent. Det ska vara varmt idag. Definitivt över 40 Celsius. Det är nog bäst att ta med den lilla coolern då.. så nästa monsterburk inte blir varm i bilen.

torsdag 30 april 2009

Ragnaröks intågande



När det kommer till Presidentvalet så finns det mycket att säga. Omvärlden verkar ganska nöjd då Herr O har tagit tag i en hel del grejer och jobbar faktiskt på att lösa de problem som han prioriterar. Internt är det annorlunda, folk i USA har för mycket att oroa sig om. Vem kan bry sig om den globala ekonomin eller miljöproblem när en demokrat är satt till makten. Det är viktigare att skaffa sig det där semiautomatiska assault-vapnet nu medan de fortfarande säljs lagligt i affären. Inom kort kan vapen som använder högkapacitetsmagasin vara förbjudna och då, ja det är ju det slutgiltiga tecknet på Ragnaröks intågande. Alltså, jag kan förstå var de kommer ifrån om man kikar lite på den nationella mediamaskinen under det kalla kriget. Alla behövde vara redo att bekämpa Ivan från sina egna kommuner och sina egna hem. Jag säger inte att vapengalenskapen började då, men nog kan jag se att det kom en ny våg av osäkerhet som gjorde att folket började bygga bunkrar i sina bakgårdar. Då var det atomkrig (det hette väl så 1984?!) som var det globala internationella hotet, och nu är det gangsters och gängkrig som är ett verkligt lokalt hot beroende på vart man befinner sig. Då är det lika bra att köpa sig ett automatgevär som kan skicka mycket bly i hög hastighet mot alla potentiella skurkar eller individer som kan vara eller bli ett hot mot ens förmodade välfärd.

Personligen ser jag inte att var man borde ha ett assaultvapen, men nu säljs de i affären – jag vet inte om man slutar att sälja dem kommer att lösa något. Det finns redan mer vapen än människor i det här landet. Skulle målet vara att avväpna jänkarna så är det ett projekt som kommer att ta hundratals år. Helt orealistiskt. Men kanske man ska se till att göra det olagligt för visa människor att skaffa sig en puffra?! Kanske om man är bipolär, eller om man går på en massa lustiga mediciner, eller ja jag vet inte.. tanken är god, även om det inte går att göra något åt. Skulle man börja förbjuda vapen helt och hållet i landet så hade det ju bara avväpnat den laglydiga delen av landet. Det är inte riktigt den delen som jag oroar mig så mycket för. Jag känner att det går liksom inte att göra något ogjort i denna situationen. Så den enda, om än dåliga, lösningen kanske är att hela landet blir ett kontinentstort High Chapparall. Jag undrar, är det inte redan det?! I mina ögon är det.. samtidigt som de tjänar pengar på att alla 50 staterna har olika lagar angående handeldvapen, så det blir ett heltidsjobb att vara laglydig om man ska transportera ett skjutjärn. Men det är ju klart, att resa mer än 50 mil från sin bostad är ju nästan otänkbart för den allmänna immobila vulgära pöbeln.

Jag hörde senast idag på radion att det amerikanska folket har börjat att hamstra ammunition, bara ifall ifall Herr O skulle få för sig att förbjuda det eller lägga mer skatt på nämnda varor. Jag vet inte vad man ska tro. Masshysteri är ordet och jag vet inte om ni hör om detta hemma i Sverige?! Nyheterna i Svensk media kanske fokuserar lite mer på riktiga nyheter än att tala om vad som köps i USA, men jag kan bekräfta att så är fallet. Frågan är ju då, att ska jag bara se på och låta der roa/oroa mig eller ska jag stanna på WalMart på vägen hem och köpa upp några tusen skott ifall ifall lixom?! När det kommer till sådana här saker så är jag gärna en del av problemet. För då kanske någon jänkare, på gränsen till panik, inser att han inte kommer att kunna ladda om en tvåtusende gång med sin back-up semi-automatiska elefantavrättar-puffra. Det vore ju för jävligt om han inte kan fäkta bort den nationellt täckande kaosräden som kommer att gå likt domedagsgräshoppor från kust till kust och jämna allt och alla med marken. Det slog mig att Amerikas version av Ragnarök är väldigt lik filmen "Dawn of the Dead", där bara brist på ammunition och twinkies är vad som skrämmer gemene man mest. Det skrämmer mycket mer än att någon skaninav-ättling som är rent sönderbränd i randig stickat tröja, käck hatt och knivhandske som attackerar en när man sover. Nej, inget som Wes Craven kan hitta på kan vara värre än att få en så kallad “liberal” maktelit som inte tycker att det mest primära av rättigheter är att personligen äga en vapenarsenal som kan beväpna en medelstor paramilitär milis.