tisdag 15 februari 2011
Veckans profil - Vince Shlomi
Detta är Offer "Vince" Shlomi en icke helt framgångsrik komiker som sadlade om och blev the ShamWow Guy. Han skrev, regisserade och agerade i en film som kallas The Underground Comedy Movie som av The New York Post fick recesionen "may be the least amusing comedy ever made", därav minslutsats att han inte är så framgångsrik som han skulle önska.
Men skamlös som han är så har han lyckats skaffa sig både lite kändisskap och lite pengar. Han stämde Anna Nicole Smith för att hon hade den goda smaken att inte medverka i hans film - och Shlomi vann. Han stämde även Scientologkyrkan, som en god ex-scientolog - hur det gick vet jag inte.
Just det han lancerade även den berömda produkten ShamWow som säkert sålde rekordmängder på Kiviks Marknad och Vallåkraträffen. En mer eller mindre identisk produkt som den, nu döda, pitchmankändisen Billy Mays lancerade under namnet Zorbeez redan 2004.
Detta bara för att komma till min slutkläm att bilden ovan är från Shlomis “mug shot” taget den 8 Februari 2009. Tydligen var han ute och partade och släpade med sig en protituerad kvinna med sig hem till sitt hotellrum. Där betalade han henne för hennes service, och måste därefter börjat att hångla med henne. När hon sedermera bet sig fast vid Shlomis tunga och vägrade släppa så började Shlomi prygla henne. Detta är ett tragiskt ögonblick, men ändå så underhållande. Tillslut ("after several punches") slog han sig litterärt loss, och sprang blodig ut i lobbyn varpå polis tillkallades. Han blev arresterad för "felony aggravated battery" fast åklagaren släppte alla anklagelser mot båda parter.
Så går det när man försöker vara en undre världens Steve Irwin, och inte inser att man utsätter sig för fara när man sticker in sin tunga i okända kanaler och håligheter - hur ofarliga de än må till synes vara.
Etiketter:
Anna Nicole Smith,
Billy Mays,
Scientologkyrkan,
ShamWow,
Steve Irwin,
Vallåkraträffen,
Zorbeez
torsdag 10 februari 2011
alla hjärtans vd
Två läger - vi har den standardiserade majoritetsståndpunkten där valentinesday, v-day, alla hjärtans dag är något gott, något fint, något bra. Sedan så har vi den alltväxande oppositionen som anser att kärlek är något som inte skall finnas färdigt i almanackan, då det bara bli påtvingat och kommersiellt. Tyvärr gillar medelsnittssvensken att bli åtsagd hur han skall agera, vad han skall köpa och varför. Får och tattare säger jag!
Det har blivit en dag då alla par ska bete sig överdrivet och tillgjort, som kille ska man köpa en present som normen bestämt för att visa sina känslor, fast han egentligen köper sig ett samvete för att relationen inte är vad den borde... samtidigt så tvingas alla singlar därute känna sig extra ensamma för att samhället utanför med våld trycker relationernas fuktiga skrev i deras ansikten???
Alla hjärtans borde ju vara för singlarna för helvete... är man i en relation så ska ju inte alla hjärtans behövas. I en bra relation ska man inte behöva en statligt avsatt dag for att visa uppskattning, det ska ju komma när det behövs istället... men singlarna skulle behöva en dag. Men för dessa individer visas ingen uppskattning! Noll. Men om dagen inte behövs för bra relationer, och dagen totalt ignorerar de utan någon som helst relation alls - genom uteslutningsmetoden lämnar de enbart de dåliga relationerna. För dessa erbjuder affärer villigt alternativ som är socialt accepterade och med lätthet kan massproduceras att mätta många tillverkade behov. Kvinnor (och män) blir tillsagda vad de skall vilja önska sig, och vad som rimligen kan förväntas denna dagen i form av en gåva. Otroligt spontant och personligt måste jag säga! I en bättre relation så kanske man skulle kunna få för sig att ha en bättre ide, som är personlig men det går emot schablonen av vad som är ok. I synnerhet då denna gåva kanske inte vill ges på alla hjärtans dag utan en dag som har betydelse för relationen i sig. Men saknas denna insikt så går det bra att gå på marknadens rekommendationer istället - då har man ju en konsum-relation.. noll personlighet, total avsaknad av vad som bör utgöra en relation.
Alla hjärtans är ett kommersiellt jippo vars försäljningsknep liknar Fonus-strategin och bygger enbart på att köpa sig skuldfri. Jag bespottar denna dags plats i samhället.. den behövs lika mycket som det statliga konstnärsstödet. Folk som blir betalda för att syssla med en hobby som de inte kan försörja sig på. Fast det måste vara en hobby som är statligt uppskattat, och har ingenting med en marknad att göra. Känns kommunistiskt!
Behöver man en dag där man visar sin käresta uppskattning, då förtjänar man fan inte någon. Och behöver vi en dag när kapitalistkulturen skall berätta for oss VAD vi skall köpa, NÄR vi ska köpa det, och TILL VEM vi ska köpa det. Nej fyfan, jag behöver inte det... det råkar vara så att jag kan tänka själv - jag vet, jag är omodern på det viset!!!
Så för den vilsna singeln så rekommenderar jag en aktiv inställning mot alla hjärtans dag. Visa ditt missnöje, beklaga dig... och ragga upp en stackars fältbiolog. Dessa söta små flickor står alldeles ensamma i sin anorak och luktar mossa, medans de är svältfödda på kärlek de med. Precis som du! Så ge dig ut 'and put the vd in valentines day'!
Det har blivit en dag då alla par ska bete sig överdrivet och tillgjort, som kille ska man köpa en present som normen bestämt för att visa sina känslor, fast han egentligen köper sig ett samvete för att relationen inte är vad den borde... samtidigt så tvingas alla singlar därute känna sig extra ensamma för att samhället utanför med våld trycker relationernas fuktiga skrev i deras ansikten???
Alla hjärtans borde ju vara för singlarna för helvete... är man i en relation så ska ju inte alla hjärtans behövas. I en bra relation ska man inte behöva en statligt avsatt dag for att visa uppskattning, det ska ju komma när det behövs istället... men singlarna skulle behöva en dag. Men för dessa individer visas ingen uppskattning! Noll. Men om dagen inte behövs för bra relationer, och dagen totalt ignorerar de utan någon som helst relation alls - genom uteslutningsmetoden lämnar de enbart de dåliga relationerna. För dessa erbjuder affärer villigt alternativ som är socialt accepterade och med lätthet kan massproduceras att mätta många tillverkade behov. Kvinnor (och män) blir tillsagda vad de skall vilja önska sig, och vad som rimligen kan förväntas denna dagen i form av en gåva. Otroligt spontant och personligt måste jag säga! I en bättre relation så kanske man skulle kunna få för sig att ha en bättre ide, som är personlig men det går emot schablonen av vad som är ok. I synnerhet då denna gåva kanske inte vill ges på alla hjärtans dag utan en dag som har betydelse för relationen i sig. Men saknas denna insikt så går det bra att gå på marknadens rekommendationer istället - då har man ju en konsum-relation.. noll personlighet, total avsaknad av vad som bör utgöra en relation.
Alla hjärtans är ett kommersiellt jippo vars försäljningsknep liknar Fonus-strategin och bygger enbart på att köpa sig skuldfri. Jag bespottar denna dags plats i samhället.. den behövs lika mycket som det statliga konstnärsstödet. Folk som blir betalda för att syssla med en hobby som de inte kan försörja sig på. Fast det måste vara en hobby som är statligt uppskattat, och har ingenting med en marknad att göra. Känns kommunistiskt!
Behöver man en dag där man visar sin käresta uppskattning, då förtjänar man fan inte någon. Och behöver vi en dag när kapitalistkulturen skall berätta for oss VAD vi skall köpa, NÄR vi ska köpa det, och TILL VEM vi ska köpa det. Nej fyfan, jag behöver inte det... det råkar vara så att jag kan tänka själv - jag vet, jag är omodern på det viset!!!
Så för den vilsna singeln så rekommenderar jag en aktiv inställning mot alla hjärtans dag. Visa ditt missnöje, beklaga dig... och ragga upp en stackars fältbiolog. Dessa söta små flickor står alldeles ensamma i sin anorak och luktar mossa, medans de är svältfödda på kärlek de med. Precis som du! Så ge dig ut 'and put the vd in valentines day'!
måndag 31 januari 2011
Veckans profil - Brad Ferro?
Brad Ferro fick sparken i Augusti 2009 som resultat för att han inte tog med skit från den där tattiga kändisen Snooki från Jersey Shore, som är en sådan där jag-har-inte-gjort-någonting-i-mitt-liv-men-ändå-ska-hävda-mig-och-ingen-kommer-att-göra-något-åt-det. Nja, hon hade nästan rätt, ingen utom Brad. Jag har ingen aning om de känner/kände varandra före eller efter incidenten. Jag bryr mig inte. Det enda som jag med säkerhet vet är att Brad fick nog med tjat i högerörat att han bestämde att flytta Snookis mun långt ifrån sin person medelst knogmacka, med omedelbar verkan.
I GIF-bilden ovan så kan jag utläsa så mycket.
... "blablabla, tjat tjat tjat, också tar jag in snö, också tar jag in snö".... Pang! Och så ändrades karriären något för båda. Snooki fick skriverier vilket är positivt om man är i talanglöshetsbranshen... och Brad fick kicken som idrottslärare på den skola som han jobbade. Tydligen så tyckte skolan inte att Brad skulle spöa rikskändisar framför kamerateams på sin fritid.
Snipp-snapp-snut.. hejdå!
Etiketter:
Brad Ferro,
idrottslärare,
knogmacka,
Snooki,
talanglöshetsbranshen
"8199 Värdestransportrån"
"Den pansarklädda bilen har stoppats på grund av vägarbete när den rammas av den gröna lastbilen, som vill lägga beslag på pengarna!"Jag var tydligen inte färdig med denna diskussionen, så jag tar den till mitt eget forum. Jo, jag visste inte att det var ett värdestransportrån i Sverige kort innan LEGO lanserade 8199, men jag tycker att det spelar mindre roll. I USA är de så känsliga, men jag trodde att Sverige skulle vara mer rationella än så. Majoriteten av alla småpojkar leker rånare på ett eller annat vis (det är inte min mening att bli dra några som helst slutsatser angående småflickors rånlekar, men de är för mig icke kända), antingen är det genom att leka med någon sorts projicering till en modell som i detta fallet, eller leva ut det som när man lekte cowboys när jag var liten. Säkert väldigt omodernt nu, for nu finns det spel som Hitman som erbjuder nya nivåer av utmaningar.
Hatten av till LEGO för detaljnivån på 8199, där det är tydligt att det finns ett planeringssteg och ett exekveringssteg. Jag hade gillat att leka med detta som barn. Det är komplext och enkelt samtidigt, en distraktion som drar uppmärksamheten till vägarbetet och därmed sätter skygglapp för den 20 ton gröna lastbil som kommer i full karriär fran vänster. Jag uppskattar det väldigt mycket.
När jag var liten lekte vi mycket bankrånare som på vilda västern-filmerna. Jag hade hatt och en väst. Jag hade en knallpulverpistol. Just det en knallpulverpistol. Jag gillar ordet knallpulverpistol. Det är en skjutmojäng som innehåller knallpulver. Knallpulver är ett pulver som knallar när man slår på det med en hammare. Skjutmojängen har inbyggd hammare. Man kan gå igenom flera hundra skott på en timme.
Nog om knallpulverpistolen, men en sådan hade jag. Min poäng är snarare den att vi lekte bankrånare, och inte med halvdecimetersmodeller med hål i fötterna, vi lekte ut det som att vi var rånarna. Moderna psykologer skulle kalla detta rollspel, då man innehar rollen av en bandit... detta till trots så är det forvånansvart få av mina kamrater (ett annar sådant gott 70-talsord) som har blivit just bankrånare. Jag tror inte korrelationen mellan att leka bandit och bli bandit år särskilt konkret. Tror ni att Svartenbrandt lekte bankrånare som barn?? Hade han gjort det hade han kanske kommit undan en eller annan gång under sin karriär. Hade han "rollspelat" sin kupp, så hade han kanske tänkt att nykter är ett bättre tillstånd att råna i, och att cykel är ett substandard flyktfordon.
Detta sagt så vill jag mena att Legos 8199 Värdetransportrån är otroligt harmlöst, och att om det gör någon som helst skillnad for den kommande generationen, så är det väl den att du kommer att hälsa på din arbetslösa son i hans lyxlägenhet på Östermalm, istället for sitt tvångskollektiv på Kumla. Jag bara menar att om man måste välja... Nej, jag tycker att det skall gnällas mindre och enbart när det är bättre grundlagt. Jag kommer att gnälla på LEGO med om det börjar att släppa små boxar som kanske skulle kunna kallas..
9699 Självmordstankar
4545 Historiska avrättningsuppfinningar & metoder
4612 Fängelsevåld
8880 Vilda Västernbordell (inklusive stall)
Då kanske vi kan börja profilera LEGO som en kanske inte omoralisk, men åtminstone prematur leksakstillverkare som kanske har vaga åldersprofileringar för sin kundbas. Vad vet jag, jag kan ingeting om tåg!
Etiketter:
8199 Värdestransportrån,
knallpulverpistol,
Svartenbrandt
torsdag 20 januari 2011
Roadtrip, del 1 - planering
Så sitter man lätt uttråkad på jobb och planerar roadtrip. Bor man i usa måste man göra en regelrätt roadtrip, eller road trip som amerikanen säger. Jag vill att den ska innehålla lunch på ställen som den där diner-macken i filmen "Legion". Det ska se ut så, och det ska kännas 50-tal, modernt och tredje världen samtidigt. Jag vill bo på sådana motell där man ställer byrån framför dörren innan man går och lägger sig. (Hjälper givetvis dåligt om dörren öppnas utåt.) Jag vill samtala med byidioten om möjligt.
Routen är ännu obestämd, men det kommmer inte bli någon coast-to-coast, utan färre mil och mer fokus på kulturella upplevelser... och den måste starta i Arizona... för detta är platsen där mycket av det jag söker kan jag finna här. Det finns många goa platser att besöka i Arizona trots allt. Folk som väljer att bo i öknen är ett eget folkslag. Det är först nu man inser att folk vill lämna en plats, som de jämt vill i filmer, men inte vet hur eller har råd att bara ge sig av liksom. Jag vill knalla in på en diner och beställa "the special" oavsett vad det är. Jag vill fråga servitrisen vad man gör i den här hålan, vilken bar man ska gå till eller om det finns något lokalt att se eller göra. Bara prata med lokala förmågor. Det kommer att bli skitdumt och bra.
Jag måste bara lista ut vad mer man gör när man åker på roadtrip förutom att äta lokal cuisine, nosa rätt på lokala egenheter och seder, olla allt som är av möjligt kulturellt värde och självaste körandet. För som jag ser det så är ju transportsträckan majoriteten av målet i sigsjälvt. Upplevelsen att transporteras genom en underligt landskap, fast samtidigt så ser jag det även om ett nödvändigt ont. Jag är ju inte amerikan så 5-6 timmars bilande är tid för mig. Helst skulle man haft en VW-buss om man skulle ta bilandet på allvar, utom om man gör sträckan LA - Vegas då cabriolet, tropikhjälm och flugsmäck är att föredra.
Beroende på vart man skall resa, så skulle jag må bättre om en Mossberg Road Block hade varit på packlistan. Zombies kanske inte uppskattar intimideringsfaktorn, men rednecks gör det tveklöst. Det är inte så att jag knallat och blivit paranoid, men det finns tillfällen i detta land där ett annat språk talas - och då gäller det att kunna kommunicera. Jag bara säger..
Etiketter:
intimideringsfaktor,
Legion,
Mossberg Road Block,
Rednecks,
Roadtrip,
tropikhjälm,
Zombies
torsdag 16 december 2010
Humor.
Trots allt som har hänt så vill jag påstå att jag behållt min humor, eller delar av den... och jag säger inte att den var bra eller smakfull från början. Men iallafall! Detta innebär att jag uppskattar andra som har humor. Inte Åke Cato då, men andra ord.
De arga finnarna Children of Bodom har humor. De gillar covers, vilket ar trevligt av ett band som jag alltid har haft lite svårt att placera, men låt oss temporärt lägga den i "melodisk dödsmetal". Temporärt Ero, för helvete! De har gjort covers på låtar från artister som Alice Cooper, Billy Idol, W.A.S.P., Pat Benatar, Johnny Cash, Slayer, Ozzy, Sepultura, Andrew WK och Britney Spears. Listan är mycket längre, men det får räcka..
Nästa platta kommer i Mars och skall innhålla en cover på en utomordentligt dålig låt... som är en produktion mellan Rick James och Eddie Murphy, någongång under Eddies storhetstid 1985. Detta skall bli mycket intressant att se vad de har att bjussa på.. jag menar att en dödsmetall sängare vrålar "I’ll drive you like a hammer on a bed of nails" är en sak, en annan "I wish you bring some of your love home to me". Kolla in videon! Kolla in snubben vid 2:25, han måste ha knallat in från dagcentret.
Jag ger COB massor av props och respekt för att de visar humor, något som normalt sett inte är särskilt metal. Ta Twisted Christmas - inte humor.
Trots allt som har hänt så vill jag påstå att jag behållt min humor, eller delar av den... och jag säger inte att den var bra eller smakfull från början. Men iallafall! Detta innebär att jag uppskattar andra som har humor. Inte Åke Cato då, men andra ord.
De arga finnarna Children of Bodom har humor. De gillar covers, vilket ar trevligt av ett band som jag alltid har haft lite svårt att placera, men låt oss temporärt lägga den i "melodisk dödsmetal". Temporärt Ero, för helvete! De har gjort covers på låtar från artister som Alice Cooper, Billy Idol, W.A.S.P., Pat Benatar, Johnny Cash, Slayer, Ozzy, Sepultura, Andrew WK och Britney Spears. Listan är mycket längre, men det får räcka..
Nästa platta kommer i Mars och skall innhålla en cover på en utomordentligt dålig låt... som är en produktion mellan Rick James och Eddie Murphy, någongång under Eddies storhetstid 1985. Detta skall bli mycket intressant att se vad de har att bjussa på.. jag menar att en dödsmetall sängare vrålar "I’ll drive you like a hammer on a bed of nails" är en sak, en annan "I wish you bring some of your love home to me". Kolla in videon! Kolla in snubben vid 2:25, han måste ha knallat in från dagcentret.
Jag ger COB massor av props och respekt för att de visar humor, något som normalt sett inte är särskilt metal. Ta Twisted Christmas - inte humor.
Etiketter:
Children of Bodom,
Eddie Murphy,
Twisted Christmas,
Åke Cato
måndag 13 december 2010
Gräsbiteri
Såhär i juletider så varnas det väldigt mycket för stress, självmord och utbrändhet om man jobbar för amerikanska myndigheter. I synnerhet om man är soldat då självmorden konstant ökat med ca 15% per år. Så inne på vår herrtoalett så finner man alltid något lustigt att läsa när man slår en drill, och idag var det "Stress Warning Signs and Symptoms" som bjussade på följande lista.
Jag vet inte om det låter som en standardjul eller om det bara påminner om mitt liv i det stora hela. Fast jag har alltid varit en cyniker, och arg i själen. Och inte bättre blir det när man kollar på nyheterna. Nu senast är det ju självmordsbombare, då Sverigedemokraterna inte längre är intressanta. Tydligen så försvann demokratin med detta senaste valet. Jag är inte för SD, men jag anser att nu röstades det så och då är det så. Jag är inte för MP heller, men samma sak där. Språkrör känns ju jävligt proggigt.
- Chronic fatigue
- Unusual irritability
- Frequent headaches, back pain, muscle aches
- Eating more or less
- Sleeping more or less
- Sense of failure, self-doubt
- Loss of motivation
- Increasingly cynical or negative outlook
- Withdrawal from responsibilities
- Social isolation
- Excessive use of drugs or alcohol
Jag vet inte om det låter som en standardjul eller om det bara påminner om mitt liv i det stora hela. Fast jag har alltid varit en cyniker, och arg i själen. Och inte bättre blir det när man kollar på nyheterna. Nu senast är det ju självmordsbombare, då Sverigedemokraterna inte längre är intressanta. Tydligen så försvann demokratin med detta senaste valet. Jag är inte för SD, men jag anser att nu röstades det så och då är det så. Jag är inte för MP heller, men samma sak där. Språkrör känns ju jävligt proggigt.
Men självmordsamatörer som medelst bomb inte tänkte korsa styx ensam, men det gjorde han ju. Alla "väldigt religiösa" filurer är farliga, oavsett religion... det är den lärdomen man skall dra. Inte att man ska sitta och se alla som är "rädda för självmordsbombare" i stockholm och annonserar detta via facebook.
Det kan inte bara vara jag som minns att vi numera alltid har något att vara rädd för. Om det inte är självmordsbombare, så är det folkligt backade politiska exstremister, och är det inte det så är det Akrylamid. Just det, det var inte igår man hörde om Akrylamidlarmet, denna klass 2A carcinogen. Nej, man ska bara vara rädd för saker som finns på löpsedeln.. för vem vet bättre om vad som sker ute i världen än Aftonbladet. Tjena!
Nej, det finns andra tidskrifter.. jag satt och bläddrade i december upplagan av "The Journal Obstetrics and Gynecology" och snubblade över följande stycke!
"In a new study, nearly 25 percent of overweight and obese women rated themselves as normal or even underweight, while a good chunk of female participants who were normal or underweight reported practicing dieting behaviors, some of them unhealthy, to peel off the pounds."
Det finns ingen anledning att oroa sig, givetvis handlar det om USA, men roligt är det. Kan man vara överviktig eller tjock utan att veta om det? Ja, tydligen går det bra att subjektivt sätta normen.. det gillar jag. Ge fan i att väga in saker som vad som är nyttigt, eller hälsosamt.. det går bra att vara nöjd med sin vikt/figur/form oavsett hur man är skapad, eller snarare skapar sigsjälv. Det är ok att vara tjock, bara man vet om det. Och det är ok att vara deppig, bara man vet varför… och vet man varför, så kanske man inte behöver tröstäta eller begå självmord. Bara en tanke!
Vi skämtade mycket om självmord när vi var i Irak. Just nu vi menade att det var ju helt meningslöst att korsa Styx ensam. Idag kan man inte skämta om det. Dels är det inte roligt i juletid, eller när man sitter i skyddad verkstad. Jag vet inte. Många soldater har det tungt.. och många undrar hur man kan tillbringa så lång tid med att försöka överleva bara för att avsluta det när man kommit hem. Det är just det, för många tar det lång tid att verkligen komma hem. Flera år. Min egna livssituation är knappast idealisk, men jag känner mig otroligt nöjd över att vara levande. Bara en sån sak.
Etiketter:
Akrylamidlarmet,
politik,
progg,
Styx,
tankar om krig
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)






