Visar inlägg med etikett löpning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett löpning. Visa alla inlägg

måndag 20 april 2009

I’ll PT you ‘til you DIE!



Ni har ju säkert inte mina problem, men någon sa någongång att det är tyngre att tappa kilon när man blir äldre. Nu ligger jag ju inne med en amerikansk prematur-döds-diet och kan enbart instämma med denna motivationsdödare som myntade sagda uttryck. Jag tränar mer än måttligt tycker jag och det tar evigheter att se några som helst resultat. Kanske skulle man gå och bli vegetarian igen? Denna gången för att se om jag pallar med det?! Fast helt vegg kan jag inte bli, jag måste ge migsjälv lite get om jag far söder om gränsen. Jaja, det tåls att fundera på. Men åter till träningen. Jobbar man tio timmar om dagen och tränar efteråt så är det en heldag. Jag antar att jag ska känna mig lyckligt lottad som inte har fler åtaganden i mitt liv trots allt.

Bespara mig kommentarer om hur man ska komma i form. Jag vet att det handlar om att springa.. springer man mycket så har man inga problem. Trots att medlemmarna i Rolling Stones aldrig sprang, de hade mystiska medel som man stoppade upp i näsan och så brände det bort allt kroppsfett. Om det ändå varit så enkelt. Jag antar att jag ska springa idag. Igen. Hade det ändå varit lite underhållande att springa. Springer man på gymmet kan man kolla på tv under tiden. Hur mycket jag än uppskattar tv så väger tristessen på löpbandet tyngre än vilket tv-program som helst. (Inte om ‘Sweden-The Movie’ med Gert Fylking hade vart på. Då hade jag kunnat springa hur långt som helst.)

I Armen sprang vi mycket. Var dag. Oavsett väder och temperatur. Det hade sina fördelar. Dels så fanns det avsatt tid som man inte kunde göra någonting annat på, och ens motivation var något rövhål med högre rank och en GED som skrek en i örat om onda saker som skulle ske med en om man slutade springa, eller sprang för långsamt. Min polare fick nog en gång och stannade, tog av sig det gula reflektorbältet man tvingas att ha runt midjan, lade det som en snara runt halsen och började att strypa sigsjälv med det framför sin baneman. Då slapp han springa. Jag är förvånad att de inte ens väntade tills han tuppade av. De sa åt honom att springa tillbaks till barackerna. Han gick.

Som civilist har man inte lyxen att tvingas att springa under hot om onda reprisalier om man låter bli.
Vad ska jag säga?! Jag hoppas att ni har samma problem som jag har!