sina anledningar. Livet förvandlades från jävligt dåligt till olidligt. Hade
jag haft en källare så hade man nog placerat den trefotade pallen där med
snaran uppe, trots att det inte är säsong för den redan. (Vad är tumregeln?)
Men istället för att checka ut så tog jag tillslut tag i det med hjälp av
min fantastiska advokat. Ja, visst gick allt åt helvete iallafall – men med
advokat sa är man inte helt ensam på sin planhalva. Det var som att ha
Mickey Goldmill i ringhörnan, fast utan att få pingvinreferenser.
Så livet har vänt jävligt hårt, och det var på tiden kan alla som känner
mig att hålla med om. Att inneha kamratskarans (mig veterligen) första
skilsmässa på sitt CV är något som jag gärna drar på mig. Jag visar vägen
hur man inte ska gå, men bevisligen så är livet något som enbart handlar om
"trial and error" då många har gått i mina misstags fotspår. Jag tänkte
börja spela smartare, och kanske lära mig av mina egna vänners misstag
istället. Men jag kommer ju aldrig sluta chansa, det är ju jag och Han Solo
som satsar på lågoddsare - med skillnaden att unge Herr Solo nådde framgång. Men vem vet, kanske Episode VII börjar med en alkoholiserad nyskiljd Han som sitter på en pall med Chewies Bowcaster i munnen. Jag bara säger att det skulle kunna hända.
Men för att inte bara käfta om allt som gått åt helvete, trots att det
givetvis färgar allt annat, så är livet inte så illa. Ibland ska man nog
vara nöjd över att man fortfarande fungerar. Jag kom hem från Irak i en bit,
det är positivt. Jag har ett hyggligt jobb, som är jävligt spännande trots
att det är placerat rätt i el culo del diablo Yuma. Jag mår bättre och
bättre, och finner mer och mer att ändå vara nöjd över (fast som svensk
förbehåller man sig rätten att vara lite bitter här och var vare sig man har
anledning eller inte).
I Arizona kan man skilja sig på 61 dagar. Har man bara inget att bråka om,
så är det en mycket rimlig tid som innehåller betänketid och allt. I mitt
fall så finns det ju inget att bråka om. Jag har inga barn med kvinnan, jag
äger ingen fastighet med kvinnan heller, vi har två bilar så det är en enkel
uppdelning och allt annat vi äger (som jag betalt till 90%) har jag lämnat
till henne. Fast det är ju klart att det har varit mycket sheriffinblandning, och jag har spelat enligt reglerna, men en ledsen kvinna kan ju spåra ut riktigt hårt – och mycket riktigt det var vad som skedde. Hon är ett klassiskt fall av "borderline-personlighetsstörning" det är helt utan tvivel. Men det har ju Darth Vader med, och det är en dålig ursäkt. En ser jävligt sliten ut under masken, den andra har den mörka sidan av kraften som sin buntsförvant. Båda är jävligt onda.
Så, här sitter jag dag 142 och bara väntar på att det ska ordna till sig och bli färdigt. För att inte bli irriterad så har jag satt målet på julafton! Det blir en klapp som heter duga!
"Be a beachcomber, a Parisian wino, an Italian pimp, or a Danish pervert; but stay away from the Armed Forces."
- Hunter S. Thompson
