Den Lede Fi

Alla har läst om den här stackars amerikanska soldaten som i början av månaden knallade bort sig och blev tagen av den lede fi. Mitt intresse angående den historien var måttlig, tills jag fick reda på att han var från min enhet i Alaska, som nu är i Afghanistan. Jag tyckte att det var så mycket med denna historien som bara inte kändes rätt. Att en snubbe bara råkar komma bort sig, och media förklarar inte hur han råkade hamna i händerna på lokal befolkning. Tidiga rapporter sa även att denna soldat skall ha varit full, men media verkar ha lämnat den vinkeln nu.

Som en fd soldat själv så hyste jag viss sympati för denna Pfc Bergdahl som tidigt sades ha "knallat av basen med tre Afghaner" och i hans egen historia som finns på video på nätet, så hamnade han bakom när han var ute på patrull. Denna senare historia tror jag inte på alls. Dels för att jag kan min enhets Modus Operandi, samt att detta inte alls överrensstämmer med information som jag har fått från vänner i Afghanistan. Vill inte gå in på information som jag fått därifrån, men Bergdahl verkar inte vara vän av rådande ordning - och hans försvinnande har förmodligen gjort honom lika populär som Täppas Fågelberg på en ungkarlsauktion!

Det är för mig ganska klart att han har inte följt sina order, eller de regler som är självklara (en av dem är att aldrig vara ensam) i situationen han är i. Alltså, jag tycker synd om Bergdahl på samma vis som man tyckte synd om Steve Irwin när han fick sitt bröst penetrerat av svansen från en spjutrocka. Det är tragiskt. Man önskar att det inte skedde - men vadfan skulle han där att göra?! Och i detta fallet verkar det ju fullt mer förståeligt varför man vill dyka bland spjutrockor än att knalla ut i Afghanistans ingenmansland. Ensam. Utan bössa.

Det är klart att man kan börja skylla pa värmen och på psykisk sjukdom. Det är det enda jag kan tänka mig. Men de har ju bara varit dar i 4-5 månader. Med riktig mat och internet. Lyxlirare.

Arizona – High Chapparall på riktigt!

London Bridge - Inte i London alls, jänkarna köpte bron, numera vid Lake Havasu, Arizona.

Arizona är lite speciellt, kanske inte lika galet som Texas men vi är i samma bollpark som jänkarna kallar det. Det finns inga regler när det kommer till transport. Ingen besiktning av fordon alls. Har ditt fordon blinkers, så kan det ha en nummerplåt och då kan den köra på vanliga vägar. Detta inkluderar dune buggies (som ser ut som om de ar tagna rätt ur Mad Max - the Road Warrior), eller en quad, eller en golfbil. Golfbilar i synnerhet pimpar de upp hårt här och gör dem terränggående, gärna med en fet stereo. Men golfbilar får man även se upp för hela vinterhalvåret då förmögna gamlingar kör överallt utan hänsyn, med begränsad mental kapacitet och visuell förmåga. Det må vara lagligt, men det är inte helt säkert ätt köra en golfbil i trafik när man har diabetes och lider av benskörhet. Men är det vilda västern så är det.

Och i sann vilda västern anda så kan vemsomhelst som är över 18 år gammal, och inte har blivit dömd för ett federalt brott eller ett våldsbrott, kan knalla omkring med ett skjutjärn vid sin sida helt öppet och synligt. Det är lagligt så länge det är synligt, för gömmer man det.. ja då måste man ha en licens. Vi snackar en 8 timmars klass som kostar $80 gör en kvalificerad att nu gömma sitt vapen i en väska, eller på ens person. Man kan inte knalla in på ett etablissemang som serverar alkohol med sitt vapen dock, eller traska in i en federal byggnad som ett postkontor eller i en bank av förklarliga skäl. Att köpa ett vapen är en procedur som tar en halvtimme - ingen väntetid här heller!

Så på vissa sätt har man stora friheter i detta landet. De tar inte bort ens rättigheter att bestämma själv... ja, inom nämnda områden och många fler, men sedan har vi ju områden där det är helt tvärtom. Som censur på tv, radio och nyhetsmedia. Man kan inte säga får fula ord på tv eller radio, och det är uppenbart att media väljer bort att berätta om vissa saker i världen. Och man kan ju inte heller dricka en öl ute på gatan. Nej, DET är tydligen helt vansinne enligt amerikanerna. Att köra runt på en fyrhjuling i vansinnesfart, med en laddad halvautomatiskt AK47 på ryggen är ok - men att dricka en öl som passagerare i en bil, eller att visa south park innan klockan 9 på kvällen är tokigt?! I Sverige kan töser sola och bada utan top i en pool nuförtiden, men i USA kan de inte ens göra det på stranden, inte heller här kan man dricka en öl. Nej, total avsaknad av insyn på privat mark går det bra, men inte så att någon kan se en normal människokropp i verkligheten medan man blir påtvingad det överallt annars. Det är underligt!

Hur man ena sidan kan låta en människa som fyllt 17 ha både körkort, och gå med i Armen (med förälders tillstånd, och samma sak för giftermål) och skickas utomlands och dö för sitt land, men å andra sidan måste samma individ vänta 4 år innan han/hon innehar rätten att dricka alkohol. Är det inte skevt, att man kan gå med i Armen innan man har rösträtt? I Alaska kan man få intyg att köra bil när man är fjorton år, med föräldrars tillåtelse om “synnerliga skäl föreligger” och med det innebär bara att man bor där inga bussar går. Ok, då får man bara köra utan passagerare och i dagsljus, men iallafall. Som svensk verkar det så skevt att ha så skiljda åldersgränser som avgör när man är ansvarsig för sina handlingar eller inte.

Hur som helst, det är mycket som är fel på detta landet. Det enda jag kan göra, som egentligen är min skyldighet att göra, är att utnyttja systemet till min fördel. Jag har minsjäl förtjänat det! Eller ja, om jag intalar mig det tillräckligt länge.. så börjar andra tro på det. Fast andras åsikter om mig är lika meningslösa som ‘Svensk Clowncirkel’ (som för övrigt arbetar för att höja clownyrkets konstnärliga värde).

Creature of habit

Vi är alla vanedjur. En del av oss saknar inlärningskurva. Jag har nämnt det förut, men det är min lärdom av livet. En del av oss går från dumhet till dumhet. En del av oss upprepar samma dumhet om och om igen. Det kan handla om att gå mellan destruktiva relationer eller annat. Mitt bästa exempel är, utan att hänga ut migsjälv eller vänner till mig, utan tvekan Svartenbrandt. Jag vet att han inte heter det, men Eugene Sandberg blev inte känd under sitt namn heller så jag fortsatter kalla honom Stig Bergling så folk vet vem man pratar om. Gamle Svarten släpptes från Norrtälje-anstalten den 29 oktober 2007, och har sedan dess blivit gripen tre gånger. Senast nu den 9 April misstänkt för bankrån. Det är en sak att upprepa sig om man är bra på det man gör, men har man ett brottsregister som är längre än alla Kiss' greatest hits-album sida vid sida så kanske man ska sluta med det man gör. Man undrar ju, eftersom han har blivit dömd för rån 4 ggr på 20 år, om det finns ett rån som han kommit undan med. Någonsin?!

Fast det är sant att det finns en del människor som misslyckas gång på gång, och när de väl lyckas så ger folk dem en massa goda ord om att "aldrig ha gett upp" och att "trägen vinner". Man kanske ska se det så? Jag vet inte själv. Tänker väl inte så mycket på det. Men tydligen så är handlingens rättfärdigande resultatbaserat . Att bita i en kaktus mer än en gång är dumt, men skulle något fantastiskt kommit utav det så hade handligen blivit förlåten. Och det är förmodligen anledningen varför jag inte återvänt till Sverige än. Komma hem tomhänt med bara dåliga erfarenheter och minnen är inte lätt. Men att komma hem snygg, framgångsrik och landsförvisad – det är en återkomst. Men det lär inte ske på ett tag.. eller någonsin. Fast hem kanske jag kommer iallafall. Man tillhör ju inte bara till en plats, utan människorna som är där. Jag har funnit människor som jag tillhör och de tillhör mitt förflutna, ibland är det en enda individ som gör hela skillnaden. Jag är ensam nu, det känner jag. Såhär ensam har jag inte känt mig på länge. Ibland vet man inte hur stor skillnad en enda person kan göra. Jag vet det nu.