Sådär står jag, mitt ute i öknen och skuggar den här snubben som en del av min OJT. Då kommer telefonsamtalet som jag inte är beredd på. Jag ska få mitt eget test, trots att min ‘on the job training’ precis har börjat. Tydligen har en ingenjör slutat och de behöver en ersättare. Testet börjar nästan omedelbart med minimum tid för preparation och/eller träning. Bend or break scenario. Put up or shut up. Givetvis tar jag det. Stödhjulen får vänta. Tydligen sker det ganska ofta, när jag inser att de som är ‘gamla i gemet’ här har varit här kanske två år. Så det är inget att gnälla om.
Nog önskade jag att jag hade lite mer erfarenhet än den nästintill ingen alls som jag sitter på, på just detta området. Nog önskar jag att jag hade lite normal mängd tid att förbereda mig på. Och visst är det önskvärt att jag hade hört/sett/läst om detta systemet som skall testas innan idag. Dagen före en tre-fyra dagars helg som minimerar nämnda förberedelsetid. Tack som fan.
Men givetvis ska jag ta det, och göra ett jävligt bra jobb med. Det blir mycket övertid och mycket hemläxa. Men nog ska det gå. Om en dryg månad vet vi hur.
torsdag 12 februari 2009
måndag 9 februari 2009
Ny upptäckt
Ännu en dag på jobbet och ännu en upptäckt gjord. Jag skulle vilja säga att närmre hälften av folket här på något vis fd militär. Detta innebär ju inte att de vet vad krig handlar om eller något. Jag säger inte att de inte är på något vis mindre värda för att de inte varit i kriget, men det är lustigt för mig att höra någon relatera sigsjälv till en term som det amerikanska ordet 'veteran'. När jag vet att det som de gjorde som militär tjänstgöring innefattade att jobba på ett kontor och aldrig behövde lämna landet. Som en annan ny snubbe här på jobbet, var en signalkapten i flygvapnet. Han har vart i Irak. Massor av gånger. Några av gångerna stannade han till och med över natten. Jag tycker att det är stor underhållning.
Jag får en massa oförtjänt props när de inser att jag inte bara var i Irak och byggde datanätverk, eller såg till att landningsbanor blev sopade.. utan att jag slet ut kängorna i Iraks förorter och blev sprängd i luften. Det som verkade vara mitt livs dummaste val, är fortfarande ett bra dumt ett, men det är ju kul att det fört med sig lite nyttigt med. Jag vet att jag sagt det förut, men det är stort för mig. Lika stort som att släpa in ny panna i Moms hus! Eller lika stort som att läsa Bulkens exjobbsrapport (enligt uppgift, jag vet ju inte).
Livet här är inte lika gott som hemma, men det har sina fördelar. I helgen var det varmt som en svensk sommardag så jag satt och läste i bara shorts i min ökeninspirerade bakgård. Ja, med ökeninspirerad menar jag egentligen att det bara ar krossad sten på sandbotten, och något som jag tror är en palm som växer fast den bara är en 15 cm hög änsålänge. Jag tror jag ska börja referera til denna lille kille som "min trädgård”. Här är det kortärmat som gäller, och kortbenat när man inte är på jobbet (amerikanska anständighetsregler), i Alaska hade jag fått 'contact frost bite' så snart jag försökt att tanka bilen utan att använda 'arctic mittens'. Dagens sanning. Här är det lite kylslaget på morgonen kanske 6 grader, men blir 25 framåt eftermiddagen. Det är ju ändå vinter.
Men tillbaks till jobbet. Jag har ju inte sagt så mycket om det egentligen. Ja, mer kommer i framtiden men just nu jobbar jag 10 timmars dagar 4 dagar i veckan. Det är en fantastiskt fiffig grej, inte lika fiffig som normalsvensk flextid då men bor man i den modernaste medeltid som denna planeten har att erbjuda så får man vara nöjd med det lilla. Men detta är ju bara de veckor som man inte har test, dvs en planeringsfas - när vi testar blir det mycket jobb. Mycket. När jag löneförhandlade så ville min orubblige chef använda ett argument till att inte ge mig mer betalt, och det var att jag ändå skulle jobba så mycket övertid att jag ändå skulle få ut mer pengar än det vi förhandlade om. Lärdom: Förhandla inte med en vietnamveteran! Han antar att jag under 2009 ska jobba 600-700 timmars övertid. Put that in your straw and suck it, bröder. Det är mycket övertid. Vad tror han att jag är?? Android?? Amerikan?? Jaja, jag ska nog jobba tillräckligt så att min kommande semester inte blir en CTM! (ref. Accenture-vokabulär) Ska snart lägga upp lite bilder på saker man kan se på min arbetsplats som man kanske inte ser var dag på Sony-Ericsson.
Jag får en massa oförtjänt props när de inser att jag inte bara var i Irak och byggde datanätverk, eller såg till att landningsbanor blev sopade.. utan att jag slet ut kängorna i Iraks förorter och blev sprängd i luften. Det som verkade vara mitt livs dummaste val, är fortfarande ett bra dumt ett, men det är ju kul att det fört med sig lite nyttigt med. Jag vet att jag sagt det förut, men det är stort för mig. Lika stort som att släpa in ny panna i Moms hus! Eller lika stort som att läsa Bulkens exjobbsrapport (enligt uppgift, jag vet ju inte).
Livet här är inte lika gott som hemma, men det har sina fördelar. I helgen var det varmt som en svensk sommardag så jag satt och läste i bara shorts i min ökeninspirerade bakgård. Ja, med ökeninspirerad menar jag egentligen att det bara ar krossad sten på sandbotten, och något som jag tror är en palm som växer fast den bara är en 15 cm hög änsålänge. Jag tror jag ska börja referera til denna lille kille som "min trädgård”. Här är det kortärmat som gäller, och kortbenat när man inte är på jobbet (amerikanska anständighetsregler), i Alaska hade jag fått 'contact frost bite' så snart jag försökt att tanka bilen utan att använda 'arctic mittens'. Dagens sanning. Här är det lite kylslaget på morgonen kanske 6 grader, men blir 25 framåt eftermiddagen. Det är ju ändå vinter.
Men tillbaks till jobbet. Jag har ju inte sagt så mycket om det egentligen. Ja, mer kommer i framtiden men just nu jobbar jag 10 timmars dagar 4 dagar i veckan. Det är en fantastiskt fiffig grej, inte lika fiffig som normalsvensk flextid då men bor man i den modernaste medeltid som denna planeten har att erbjuda så får man vara nöjd med det lilla. Men detta är ju bara de veckor som man inte har test, dvs en planeringsfas - när vi testar blir det mycket jobb. Mycket. När jag löneförhandlade så ville min orubblige chef använda ett argument till att inte ge mig mer betalt, och det var att jag ändå skulle jobba så mycket övertid att jag ändå skulle få ut mer pengar än det vi förhandlade om. Lärdom: Förhandla inte med en vietnamveteran! Han antar att jag under 2009 ska jobba 600-700 timmars övertid. Put that in your straw and suck it, bröder. Det är mycket övertid. Vad tror han att jag är?? Android?? Amerikan?? Jaja, jag ska nog jobba tillräckligt så att min kommande semester inte blir en CTM! (ref. Accenture-vokabulär) Ska snart lägga upp lite bilder på saker man kan se på min arbetsplats som man kanske inte ser var dag på Sony-Ericsson.
tisdag 3 februari 2009
Immigrantjävel
Ibland så blir jag chockad när jag inser att jag är en immigrant. Att jag har flyttat från Sverige och all den trygghet man har där. Sedan så fattar jag att jag har gjort något som få har gjort, och att jag skulle börjat blogga mycket tidigare än jag gjorde. För det var ju den intressanta biten. En Svensk i Irak, även om jag inte var ensam. Jag menar jag for ju dit med en god exLundastudent, och när jag var i Irak så träffade jag ju en stockholmstok. har jag skrivit om det?! Hmm, det får jag nog kolla upp. För det är en schysst historia. Men numera så är jag ju som vemsomhelst. Jag är ju som Pelle Svensson-utbytesstudent, med den skillnaden att jag numera är amerikan, hur bisarrt det än må låta i era öron så låter det mycket mystiskt i mina egna med. Det ska ni veta.
Men här på det nya jobbet så kom jag in i gemenskapen ganska fort, och sedan såg jag att det fanns en inre gemenskap som var svårare att komma in i, och det var att bli dömd av alla gamla exmilitärer. Fast även den mest hårdkokte Lädernacke måste ge mig lite props för att jag gjorde en vända som grunt i kriget. Få har gjort det, i synnerhet när mer än 90 % av alla som far dit har ganska normala jobb fast i uniform och bössa på ryggen. Men det gör ju självaste jobbet som mekaniker eller militärpolis eller kock inte särskilt exotiskt alls. Men något man inte ser förrän man är där är att det finns en stor klump av människor som inte gör det jobbet som de är menade att göra. Ett exempel är kockar. Vi hade 3 kockar uppe i Omar. Det var bra människor, bra soldater som tog hand om oss grabbar som gjorde uppdragen. Kom vi hem 3 timmar sent, så var en kocksluring vaken och gav oss rester av den mat som skulle vart slängd för länge sedan. Fast de flesta kockar det enda de gör är att vakta mässen. Kolla så att man har sitt ID med sig när man äter, för annars blir det ingen mat. Dumheter. Ibland tvingas de att upprätthålla ännu dummare regler som att om man inte har sina EyePro (typ skyddsglasögon) så får man ingen mat heller.
Ett annat exempel är parachute riggers. Vi hade en hel pluton av dem och de packar ju inga skärmar i Irak, så de blev Base Defense. Ja, detta är inte rätt grabbar att sätta bakom en kulspruta i ett torn, men å andra sidan. Vem ska attackera en stor FOB lixom? Händer ju bara inte, och där det händer. Ja, där gör några goa riggers ingen skillnad. Sedan har vi grabbar med småjobb, som min polare från England som var en NBC-specialist. Vad ska han göra i ett krig som Irak, just det han hade ett gott 12 timmars skift att sitta i Admin-delen av en Tactical Operation Center - nattetid. Det goa var att han var inte ens ensam, så de satt och kollade film och åt och gick och tränade i gymmet nattetid, och sedan sussade hela dagarna. Tungt jobb. Och denna goa liraren fick ju samma lönecheck som jag. Inte hans fel, så jag kan ju inte bli förbannad på honom.
I morse fick jag stanna för något som såg ut som en hel brigad av soldater (förmodligen hela YPGs soldatstyrka) som gav sig ut pa en löptur klockan 0630 på morgonen. Jag satt i min bil och myste och var så nöjd över att det inte var jag. Nej, jag går till gymmet på eftermiddagen istället. At my convenience, tack så mycket!
Men här på det nya jobbet så kom jag in i gemenskapen ganska fort, och sedan såg jag att det fanns en inre gemenskap som var svårare att komma in i, och det var att bli dömd av alla gamla exmilitärer. Fast även den mest hårdkokte Lädernacke måste ge mig lite props för att jag gjorde en vända som grunt i kriget. Få har gjort det, i synnerhet när mer än 90 % av alla som far dit har ganska normala jobb fast i uniform och bössa på ryggen. Men det gör ju självaste jobbet som mekaniker eller militärpolis eller kock inte särskilt exotiskt alls. Men något man inte ser förrän man är där är att det finns en stor klump av människor som inte gör det jobbet som de är menade att göra. Ett exempel är kockar. Vi hade 3 kockar uppe i Omar. Det var bra människor, bra soldater som tog hand om oss grabbar som gjorde uppdragen. Kom vi hem 3 timmar sent, så var en kocksluring vaken och gav oss rester av den mat som skulle vart slängd för länge sedan. Fast de flesta kockar det enda de gör är att vakta mässen. Kolla så att man har sitt ID med sig när man äter, för annars blir det ingen mat. Dumheter. Ibland tvingas de att upprätthålla ännu dummare regler som att om man inte har sina EyePro (typ skyddsglasögon) så får man ingen mat heller.
Ett annat exempel är parachute riggers. Vi hade en hel pluton av dem och de packar ju inga skärmar i Irak, så de blev Base Defense. Ja, detta är inte rätt grabbar att sätta bakom en kulspruta i ett torn, men å andra sidan. Vem ska attackera en stor FOB lixom? Händer ju bara inte, och där det händer. Ja, där gör några goa riggers ingen skillnad. Sedan har vi grabbar med småjobb, som min polare från England som var en NBC-specialist. Vad ska han göra i ett krig som Irak, just det han hade ett gott 12 timmars skift att sitta i Admin-delen av en Tactical Operation Center - nattetid. Det goa var att han var inte ens ensam, så de satt och kollade film och åt och gick och tränade i gymmet nattetid, och sedan sussade hela dagarna. Tungt jobb. Och denna goa liraren fick ju samma lönecheck som jag. Inte hans fel, så jag kan ju inte bli förbannad på honom.
I morse fick jag stanna för något som såg ut som en hel brigad av soldater (förmodligen hela YPGs soldatstyrka) som gav sig ut pa en löptur klockan 0630 på morgonen. Jag satt i min bil och myste och var så nöjd över att det inte var jag. Nej, jag går till gymmet på eftermiddagen istället. At my convenience, tack så mycket!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)