Forward Operation Assessment Team

I cubiclen brevid mig sitter den ett stycke nervös testare och pratar med en annan. Den andre är en gammal krigsveteran som var med och tog Granada 'back in the day'. Han har även farit till Irak flera gånger med jobbet, dvs samma jobb som jag har nu. Den nervösa testaren har varit länge med i testningsbranschen, men aldrig varit i Irak och aldrig varit i det militära. Så frågorna har frågar roar mig mycket. Jag satt länge och lyssnade, ibland förvånad av svaren. Inte så att jag inte hade mina egna svar, men förvåningen handlar om hur likartat livet som soldat och civilist i en krigszon kan vara - i vissa avseenden givetvis.

Men ju mer jag sitter och lyssnar destu mer sugen blir jag på att fara tillbaks. Fast denna gång utan uniform, utan vapen, utan någonsomhelst intention att vara fascistlakej även om jag i slutändan har samma arbetsgivare som sist. Men allt är annorlunda nu. Den nervösa killen i cubiclen är nervös för att hamna i en eldstrid eller att dö. Jag sa åt honom att han inte ska tänka på det.. för det är så liten risk. Det är farligare att springa genom central park... dagtid.. än det är att sitta och jobba på camp Slayer utanför gröna zonen (tror jag). Visst att det kan, och kommer, flyga lite raketer och granater över hans lilla huvud, men jag tror att det är oddsen att dö är större om man tar förkylningsmedicin som man kan köpa utan recept här i Staterna. Till och med bilkörning är ju långtifrån en säker syssla att pyssla med i USA. Vemsomhelst kan, utan någonsomhelst träning eller sunt förnuft, skaffa sig ett körkort.. som om körkortslöshet skulle hindra någon jänkare från att sätta sig bakom ratten. Det gör ju inte ens ett tolvpack dassig amerikansk öl lixom. Det är mycket farligare än att sitta på en smarrig FOB i fjärran östern, och få hyggligt betalt och uppskatta livet som man hade innan man for dit.

Visst finns det uppenbara risker med att dra till ett krigshärjat område. En risk som många tycker att det är onödigt att utsätta sig för. Men jag är sugen.. och pengarna är som sagt ok. Men jag är ju även sugen på att springa med tjurarna i Pamplona. Man kan skada sig där med, någon kommer att skada sig. Men det är ju också så att man behöver inte vara snabb för att undvika att bli skadad, man behöver bara vara snabbare än den långsammaste. Det är ju en sådan regel man lär sig i vilken zombiefilm som helst. Fast det är dumt. Man har inte i Pamplona att göra, det är en inhuman lokal lek som spanjorerna har fär att turismen skall blomma. Det är dumt. Det är det att dra till Baghdad med. Ingen bra ide, fast det är klart.. när det väl blir min tur så är Irak lite passe, då blir det nog till Afghanistan som jag får fara. Jag har aldrig varit i Afghanens land. Det kan bli intressant.

1 Juni - Landssorg

Det är med en gräd i ögat som jag ser att Horace Engdahl lämnar in titeln som Svenska Akademiens ständiga sekreterare. Men det är inte utan att man ägnar en tanke åt hur ständig man nu är om man kan lämna in titeln och funktionen. Givetvis åsyftas det att sekreterare inte väljs vart möte, utan att samma stackare sitter och innehar funktionen som mötesbitch även om det i detta fall är både en hederssam och åtråvärd titel. Det positiva är ju dock att med Horace's funktionsinlämning så innebär detta inte att han lämnar Svenska Akademien. Inte ens om detta vore hans önskan så hade detta skett. Ta Knut Ahnlund som exempel, som har velat lämna Akademien sedan 2005, men likt Europeiska Unionen så är ett utträde ur Akademien/Unionen inte behandlat i stadgarna och därför stört omöjligt. Det sägs (källa: Knut Ahnlund själv genom Svenska Dagbladet) att Knut ville lämna Akademien i protest mot dess val av Elfriede Jelinek som Nobelpristagare i litteratur 2004.

Jelinek är en gammal kommunist som gillar att skildra kvinnoförtryck genom en porträttering av mannen som en elak varelse (biologiskt nedärvd eller av genom kultur formad ondska, har jag inte förstått) för att skildra det sexistiskt orättvisa samhälle som globalt existerar. Hon anser sig vara oöversättbar pga grund av de musikaliska elementen i den berättande prosan.. blir man inte bara trött på att lyssna på henne - en feminazi med hybris. Men det är inte så att jag instämmer med Knut då jag är en 'sucker' för enkel majoritet - men mitt nästa upptäckt är av större chock och en attack på svensk anständighet, när jag ser att stol 14 numera stödjer stjärtändan av fröken Kristina Lugn!!! Jag menar, varför berättade ingen detta för mig?! Hur mycket har skett i Sverige de senaste 3-4 åren som jag inte känner till egentligen? Ska jag behöva be Otto Ruben Svensson att kommentera denna absurda skändning av en instution som skall representera "Snille och Smak", när man tar in en smaklös och långtifrån snillrik mediapajas som Lugn?!

"Svenska Språkets stadgande ock upodlande, samt till öfning för Vältaligheten ock Svenska skaldekonsten";
är en lite förkortad, nedprintat och förmodligen retusherad version av kung Gustav III's ord. Men varenda svensktalande individ som hört Kristina Lugn ta ton i Svensk TV och/eller Radio kan ju inte hävda att vältalighet kommer spontant på tal. Denna överdrivet monotona skald med samma karisma som Text-TV, får en glesbygdsnarr som Sarah Palin att framstå som en verbal wunderkind med mer än bara utstrålning och klämkäckhet! Vem är härnäst för att få en stol bland de Aderton, då uppenbarligen tom mediaexponering och talanglös kändisexpertism är att önska? Thomas di Leva verkar ju sitta på rätt egenskaper i nämnt sällskap. Eller kanske Jonas Gardell?! Då vi uppenbarligen har tagit bort all krav på kompetens så kan vi ju lotta ut en stol bland den mobila pöbeln likt sittningplatser på Nobelmottagningen. Det finns många fd barendeltagare som inte har något bättre för sig än att låta andra ta del av deras kvickt utbytbara åsikter. Nej ta in någon som har lite ideer eller en modern inställning utan att bara offra sin ändalyckt för att bli en del av Svensk historia. Då det inte går att ta bort Lugn ur Akademien, så ska jag lobba för att Alexander Bard ska få nästa öppna stol. Han är en poet!!!
(Saw him passing by, He looked up said Hi..)

Filosofisk entropi verkar mer och mer rätt ändå, att allt som existerar går mot sin egen icke-existens om denna var mer i jämvikt med sin omgivning i ett totalt och globalt perspektiv. Tiden må vara en irreversibel vektor med konstant riktning, men Tiden har ingen inlärningskurva - likt min granne Tjabo som bet i en kaktus 2 gånger.

En helt vanlig dag – och så får jag skit för det?!

Här sitter man. En helt vanlig dag. klockan är 11 och man har vart på jobb i 5 timmar redan. Frukost var en burk monster och havregrynsgröt. Givetvis väntar man med att äta tills man är på jobb. Jag har planerat min vecka och klagat på att mitt säkerhetskonto inte är skapat - för tredje gången skickar jag in alla dokument med digitala signaturer. Sedan har jag läst igenom ett utkast från ett tidigare test, medan jag dricker ännu en burk monster. Det kommer att bli en lång dag. 10 timmars dagar har en tendens att bli 11 eller 12, och snart är det test igen och då blir det 14-15. Det är bra, jag gillar att jobba. Eller, jag gillar att få betalt. Ja, det är ‘att få betalt’-biten som jag gillar bäst.

Det har kommit ut en förfrågan där man kan anmäla sigsjälv till att fara till Irak/Afganistan för jobbet. Man kan ju lätt tro att jag är färdig med den biten, men sanningen är den att jag är sugen. Pengarna är bra, jobbet är bra, det är ju bara platsen som är vad den är.. men det är inte utan att jag jämför med tidigare erfarenheter. Sist var jag där över ett år, utan någon kontroll, i de värsta omständigheterna - skulle jag fara nu hade jag varit en skäggig civilist som bara gör mitt jobb, och det hade ju knappast varit Fallujah lixom. Jag hade varit omgiven av civila och militärer. Det låter inte alls dumt om jag ska vara ärlig. Frågan är hur lång tid man ska vara där. Kan jag få ett uppdrag på 3-4 månader tar jag det på en gång, måste jag vara där längre så vet jag inte.. då beror det på om och när jag kan få semester därifrån. Det finns bättre platser i världen att vara på än i Irak.

Energidrycken som lyckats nästla sig in i Irak på något lusigt blodskontrakt heter “Rip it!”. Helt värdelös! Inte bara att den inte innehåller något spännande som är sämre för en än en light-läsk, den smakar även illa. De två smakerna som fanns där 2007 var Citrus och Original. Där Original smakade illa på ett polskt lösgodisvis, och Citrus smakade liknande med inslag av diskmedel. Dessutom kom de, som så modernt var (innan större blev bättre igen), i små burkar. Inte käcka Red Bull-style burkar, utan samma tjocklek som en vanlig burkläsk, fast hälften så hög. Förmodligen på grund av någon packningsteknisk anledning. (Jag vet inte så mycket om Tåg!)

I eftermiddag ska jag ge mig ut på ett eget reconnaissance-uppdrag. Ut i öknen och undersöka test-siten. Jag vill bara inte få några obehagliga överraskningar. Senaste testet var värsta vilda västern, vi ändrade testplaner on-the-fly och jag godkände alla möjliga dumheter. Detta testet är annorlunda. Jag kommer inte ge en tum eller avvika från min egen plan. Fast denna gången skriver jag planen själv och tvingar alla att godkänna planen innan det rullar igång, och sedan är det så vi genomför testet.

Det är dags att ge mig ut. Jag och min F-150 med statliga nummerplåtar, de hjälper när man passerar Gränspatrullen några mil norrut. De ställer alltid obehagliga frågor, och jag svarar alltid med ett misstänkt “Va?!” – för givetvis är det en mexikanamerikan som frågar med sann CheechnChong-accent. Det ska vara varmt idag. Definitivt över 40 Celsius. Det är nog bäst att ta med den lilla coolern då.. så nästa monsterburk inte blir varm i bilen.