Härmed utnämner jag barnseriernas Idi Amin till “Hans excellens Bamse - livslång beskyddare av de svaga och dumma, egenutnämnd domare och bestraffare av de subjektivt korrupta och elaka, av makten egenhändigt tagen från alla innevånare utan respekt för gränser och kulturer i kapacitet av världens starkaste björn”.
En god vän till mig mailade och kallade Musse Pigg för “en jävla översittarmus” och baserade sagda uttryck på hur han "hjälper" sina vänner genom att tvinga sina egna åsikter på dem. Nästan som en religös sektledare, som är både smartare och bättre bemedlad än sina medmänniskor. Detta får mig att ifrågasätta vad det var för förebilder vi hade när vi växte upp. Ta Rune Andreassons "Bamse - världens starkaste Björn" som enbart har direkt inflytande under hot av fysiskt våld med sin överlägsna styrka efter substansmissbruk. Han proklamerar en lokaldemokratisk samhällstruktur i en uppenbar socialistisk anda, men på grund av den skeva maktfördelningen så förblir han en regional diktator, självutnämnd eller inte.
Men det är för enkelt att sitta och kalla bamse för kommunist. Det har skett förut så många gånger bland annat av Moderata Ungdoms Förbundet och av Joakim Nilsson i studentuppsatsen
Bamse - en uppsats om världens starkaste björn och hans politiska värderingar. Jag antar att den röda tråden bland de barnprogram som rådde när jag/vi var barn är den starka politiska influensen. Några exempel som inte behöver någon förklaring är
Beppes Gonattstund, Fem myror är fler än fyra elefanter, "Ville, Valle och Viktor", majoriteten av alla tv-sända versioner av julkalendern och allt som Staffan Westerberg någonsin rört vid.
En lustig jämförelse fann jag i Armen där en god vän till mig, några år äldre än jag, växte upp i USA under 80talet med en far som var en vietnamveteran. Denna vän till mig hade ett sådant starkt kommunisthat som givetvis även innefattade ordet socialism i alla dess former. Han hade partiell insikt om att hans hat var ogrundat och löst baserat på tidsenlig amerikansk propaganda, men det var otroligt svårt för honom att se igenom den fasad som var sanning för honom så länge. I ett land som i sin roll som självutnämnd världspolis som slåss under en paroll av demokrati och yttrandefrihet så finns det uppenbara politiska åsikter som man helt enkelt inte får lov att ha. Det är min erfarenhet att det är mer accepterat att ha en extrem åsikt angående nästan vad som helst, så länge man prisar rätt Gud och kallar sigsjälv patriot, än att ha en alltför liberal politisk uppfattning.
Bättre lär det heller inte bli då dagens ungdom växer upp i den rådande stormakten genom att titta på Spongebob Squarepants (som är politisk ironisk, utan att ta egentlig ställning) som snart övergår i alla dessa MTV-program där talanglösa människor, för några miljoner för att göra dumheter som leder garanterade skratt. Dessa program är inget annat än realitetsbuskis. Visst jag uppskattar att se på när folk gör sig illa, men att se på när folk spelar förvånade (ex. hur många gånger kan Bam Margeras mor komma hem och bli "förvånad" av att hennes miljonär-son har förstört något i deras hem, som de vet att tvprogrammet kommer att ersätta?) bara gör mig trött på ett vis som jag annars bara trodde Lasse Brandeby kunde göra mig.
”Om ni som är små och svaga håller ihop och hjälper varandra, så klarar ni mer än de stora och starka, för att ni är många”, säger seriebjörnen Bamse.
