Alla har läst om den här stackars amerikanska soldaten som i början av månaden knallade bort sig och blev tagen av den lede fi. Mitt intresse angående den historien var måttlig, tills jag fick reda på att han var från min enhet i Alaska, som nu är i Afghanistan. Jag tyckte att det var så mycket med denna historien som bara inte kändes rätt. Att en snubbe bara råkar komma bort sig, och media förklarar inte hur han råkade hamna i händerna på lokal befolkning. Tidiga rapporter sa även att denna soldat skall ha varit full, men media verkar ha lämnat den vinkeln nu.
Som en fd soldat själv så hyste jag viss sympati för denna Pfc Bergdahl som tidigt sades ha "knallat av basen med tre Afghaner" och i hans egen historia som finns på video på nätet, så hamnade han bakom när han var ute på patrull. Denna senare historia tror jag inte på alls. Dels för att jag kan min enhets Modus Operandi, samt att detta inte alls överrensstämmer med information som jag har fått från vänner i Afghanistan. Vill inte gå in på information som jag fått därifrån, men Bergdahl verkar inte vara vän av rådande ordning - och hans försvinnande har förmodligen gjort honom lika populär som Täppas Fågelberg på en ungkarlsauktion!
Det är för mig ganska klart att han har inte följt sina order, eller de regler som är självklara (en av dem är att aldrig vara ensam) i situationen han är i. Alltså, jag tycker synd om Bergdahl på samma vis som man tyckte synd om Steve Irwin när han fick sitt bröst penetrerat av svansen från en spjutrocka. Det är tragiskt. Man önskar att det inte skedde - men vadfan skulle han där att göra?! Och i detta fallet verkar det ju fullt mer förståeligt varför man vill dyka bland spjutrockor än att knalla ut i Afghanistans ingenmansland. Ensam. Utan bössa.
Det är klart att man kan börja skylla pa värmen och på psykisk sjukdom. Det är det enda jag kan tänka mig. Men de har ju bara varit dar i 4-5 månader. Med riktig mat och internet. Lyxlirare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar