Immigrantjävel

Ibland så blir jag chockad när jag inser att jag är en immigrant. Att jag har flyttat från Sverige och all den trygghet man har där. Sedan så fattar jag att jag har gjort något som få har gjort, och att jag skulle börjat blogga mycket tidigare än jag gjorde. För det var ju den intressanta biten. En Svensk i Irak, även om jag inte var ensam. Jag menar jag for ju dit med en god exLundastudent, och när jag var i Irak så träffade jag ju en stockholmstok. har jag skrivit om det?! Hmm, det får jag nog kolla upp. För det är en schysst historia. Men numera så är jag ju som vemsomhelst. Jag är ju som Pelle Svensson-utbytesstudent, med den skillnaden att jag numera är amerikan, hur bisarrt det än må låta i era öron så låter det mycket mystiskt i mina egna med. Det ska ni veta.

Men här på det nya jobbet så kom jag in i gemenskapen ganska fort, och sedan såg jag att det fanns en inre gemenskap som var svårare att komma in i, och det var att bli dömd av alla gamla exmilitärer. Fast även den mest hårdkokte Lädernacke måste ge mig lite props för att jag gjorde en vända som grunt i kriget. Få har gjort det, i synnerhet när mer än 90 % av alla som far dit har ganska normala jobb fast i uniform och bössa på ryggen. Men det gör ju självaste jobbet som mekaniker eller militärpolis eller kock inte särskilt exotiskt alls. Men något man inte ser förrän man är där är att det finns en stor klump av människor som inte gör det jobbet som de är menade att göra. Ett exempel är kockar. Vi hade 3 kockar uppe i Omar. Det var bra människor, bra soldater som tog hand om oss grabbar som gjorde uppdragen. Kom vi hem 3 timmar sent, så var en kocksluring vaken och gav oss rester av den mat som skulle vart slängd för länge sedan. Fast de flesta kockar det enda de gör är att vakta mässen. Kolla så att man har sitt ID med sig när man äter, för annars blir det ingen mat. Dumheter. Ibland tvingas de att upprätthålla ännu dummare regler som att om man inte har sina EyePro (typ skyddsglasögon) så får man ingen mat heller.

Ett annat exempel är parachute riggers. Vi hade en hel pluton av dem och de packar ju inga skärmar i Irak, så de blev Base Defense. Ja, detta är inte rätt grabbar att sätta bakom en kulspruta i ett torn, men å andra sidan. Vem ska attackera en stor FOB lixom? Händer ju bara inte, och där det händer. Ja, där gör några goa riggers ingen skillnad. Sedan har vi grabbar med småjobb, som min polare från England som var en NBC-specialist. Vad ska han göra i ett krig som Irak, just det han hade ett gott 12 timmars skift att sitta i Admin-delen av en Tactical Operation Center - nattetid. Det goa var att han var inte ens ensam, så de satt och kollade film och åt och gick och tränade i gymmet nattetid, och sedan sussade hela dagarna. Tungt jobb. Och denna goa liraren fick ju samma lönecheck som jag. Inte hans fel, så jag kan ju inte bli förbannad på honom.

I morse fick jag stanna för något som såg ut som en hel brigad av soldater (förmodligen hela YPGs soldatstyrka) som gav sig ut pa en löptur klockan 0630 på morgonen. Jag satt i min bil och myste och var så nöjd över att det inte var jag. Nej, jag går till gymmet på eftermiddagen istället. At my convenience, tack så mycket!