onsdag 27 maj 2009

Forward Operation Assessment Team



I cubiclen brevid mig sitter den ett stycke nervös testare och pratar med en annan. Den andre är en gammal krigsveteran som var med och tog Granada 'back in the day'. Han har även farit till Irak flera gånger med jobbet, dvs samma jobb som jag har nu. Den nervösa testaren har varit länge med i testningsbranschen, men aldrig varit i Irak och aldrig varit i det militära. Så frågorna har frågar roar mig mycket. Jag satt länge och lyssnade, ibland förvånad av svaren. Inte så att jag inte hade mina egna svar, men förvåningen handlar om hur likartat livet som soldat och civilist i en krigszon kan vara - i vissa avseenden givetvis.

Men ju mer jag sitter och lyssnar destu mer sugen blir jag på att fara tillbaks. Fast denna gång utan uniform, utan vapen, utan någonsomhelst intention att vara fascistlakej även om jag i slutändan har samma arbetsgivare som sist. Men allt är annorlunda nu. Den nervösa killen i cubiclen är nervös för att hamna i en eldstrid eller att dö. Jag sa åt honom att han inte ska tänka på det.. för det är så liten risk. Det är farligare att springa genom central park... dagtid.. än det är att sitta och jobba på camp Slayer utanför gröna zonen (tror jag). Visst att det kan, och kommer, flyga lite raketer och granater över hans lilla huvud, men jag tror att det är oddsen att dö är större om man tar förkylningsmedicin som man kan köpa utan recept här i Staterna. Till och med bilkörning är ju långtifrån en säker syssla att pyssla med i USA. Vemsomhelst kan, utan någonsomhelst träning eller sunt förnuft, skaffa sig ett körkort.. som om körkortslöshet skulle hindra någon jänkare från att sätta sig bakom ratten. Det gör ju inte ens ett tolvpack dassig amerikansk öl lixom. Det är mycket farligare än att sitta på en smarrig FOB i fjärran östern, och få hyggligt betalt och uppskatta livet som man hade innan man for dit.

Visst finns det uppenbara risker med att dra till ett krigshärjat område. En risk som många tycker att det är onödigt att utsätta sig för. Men jag är sugen.. och pengarna är som sagt ok. Men jag är ju även sugen på att springa med tjurarna i Pamplona. Man kan skada sig där med, någon kommer att skada sig. Men det är ju också så att man behöver inte vara snabb för att undvika att bli skadad, man behöver bara vara snabbare än den långsammaste. Det är ju en sådan regel man lär sig i vilken zombiefilm som helst. Fast det är dumt. Man har inte i Pamplona att göra, det är en inhuman lokal lek som spanjorerna har fär att turismen skall blomma. Det är dumt. Det är det att dra till Baghdad med. Ingen bra ide, fast det är klart.. när det väl blir min tur så är Irak lite passe, då blir det nog till Afghanistan som jag får fara. Jag har aldrig varit i Afghanens land. Det kan bli intressant.

3 kommentarer:

jokke sa...

Ja, Afghanistan låter oerhört mycket fiffigare än Irak... ;-)
Men omväxling förnöjer, och som ordspråket som bekant förtäljer oss så är sanden alltid brunare hos grannen!

Pamplona är farliga grejer; var det inte där Holmis blev rånad av tre killar, på väg hem efter att ha bott ett halvår i ficktjuvsparadiset Barcelona och trots sin svenska fotbollströja och sitt tämligen icke-svartmuskiga utseende klarat sig undan med ägodelarna i behåll?

mar sa...

Jamen nagra manader ar ju bara nagra manader. Och har man bara lite elektricitet, "riktig" mat och en fungerande toalett sa ar livet ganska dragligt.

Holmis - Svigarn, ja jag kan inte kommentera sa mycket om den mannen... han har ju sadan sjuk tur i mangt och mycket.. och du har ratt i att det inte ar mycket mer an en uns valonblod i de adrorna.

Anonym sa...

Afganistan?? Näää.. trodde planerna var att resa i USA o Mexiko, Australien o Japan. Jag är inte sugen på verken semester eller jobb i det jävla tattarlandet. /d