Sisyfus

Denna veckan har jag varit eskort, ja givetvis inte på det däringa playboysättet som Piotr tänker på. Vi hämtade hit ingenjörer (från engelskans engineer; givetvis inte som vi tänker ingenjörer utan mer vägarbetare med byxhäng) som skulle laga en Main Supply Route. Det är mycket hål i den för att lokalbefolkningen verkar ha något emot vägar. Så mycket hål och bomber att den är klassad "black route".

Så vi for ut hela dagen och såg ingenjörerna svettas, på natten var det min squads tur att vakta över dem. Då började granaterna hagla och AK47orna att skjuta. Det var inte mycket att göra åt granaterna. Bara att tänka i banor -"oddsen att en granat träffar min Humvee är så liten, och en "near miss" överlever jag?!". Men deras snipers hade varit försiktiga och tagit bra positioner, och gömde deras mynningsflammor bra med.. men vi har teknologi som de saknar och inom kort talade våra M2 .50 Cal kulsprutor med varandra. Döda eller inte så ändrade vi deras humör för att utbyta bly. Låter krasst, men när de skjuter på individer med samma uniform som jag, så måste vi svara. Och det bestämt.

Sedan for vi hem efter 10 timmars av värmetortyr. Dagen därefter for vi ut igen och lokalbefolkningen hade sprängt hälften av all väg vi byggt. Vad gör vi då?? Välkommen Sisyfus! Vi bygger vägen igen. Skillnaden är minimal. Nu möter vi inga problem att bygga, för de väntar på att vi ska gå så att de kan spränga vägen igen. Ok, detta innebär att vi håller eyes on så mycket som möjligt. Och min erfarenhet säger att de kommer att röja sig. De brukar göra det.

Folk brukar ha problem med att vi går in och letar upp folk i byar mitt i natten. Ja, det är skrämmande.. men ibland så är det på grund av individer som dessa. Vi måste beslagta explosiva material och sätta dessa individer i fängelse. Jag känner mig ofta som en tredjevärldens polis. Inte det bästa jobbet i världen.