Jag köpte mig en begagnad bil när jag flyttade till öknen. Jag behövde en bil och min andra bil var, så sakteliga, på väg ner från Alaska och undertiden så köpte jag mig en begagnad bil. Jag fegade lite så jag köpte med en “extended warranty” för jag tänkte att med min tur så kommer den ju gå i en miljon bitar innan jag hunnit få någon glädje ur den alls. Riktigt så illa var det inte, men småsaker kom upp och jag hade dem fixade. Innan jag ska komma och hämta bilskrället så ringer verkstan mig och informerar mig att det blir $450 inklusive allt. Jag ställer mig lite frågande men vet bättre än att börja ställa frågor per telefon.
Så när jag kommer dit och börjat ifrågasätta min garanti. Varför jag betalar för något som uppenbarligen inte gör ett skit för mig?! Mekanikern är otrevlig och börjar mopsa sig. Han är direkt otrevlig och börjar att smälla i dörrar och skit. Jag tar det jävligt piano vid detta tillfället, men låter mig roas av hans uppvisning. Kort därefter får han ett class A psykbryt. Han ringer upp finanssnubben (som sitter 2 dörrar bort) och detta är ungefär vad han säger: "I'm fucking eating it. I won’t eat his fucking deductible, but the rest is on me. I'll take the heat tomorrow!" Sedan slänger han på luren och börjar att pekfingerskriva på sitt lilla tangentbord. När han började att bete sig som en silverrygg inne i verkstan hade jag redan bestämt mig för att inte betala mer än vad jag tyckte att jag skulle betala. Jag var road av hans maktuppvisning, och kunde inbilla mig Arne Weises lugnande röst i mitt huvud medan han lär mig om primaters grundhierarkier.
Jag betalar de $50 som han nämnde och beger mig glatt ut till finanssnubben. Jag talar om för honom hur smarrigt det skulle ha varit med en estimering av det belopp som jag i slutändan skulle vara skyldig att betala, och att ca 10% av totalbeloppet av bilens värde inte alls var vad jag tänkt mig betala för några smågrejer. Men efter att jag sedan ha snackat med min finanskille på bilfirman så fick jag osökt svaret vad det är för en snubbe som jobbar här. Han är tydligen bannad från alla Arizonas kasinon av osagd anledning, men att han går förbi detta genom att spela utomsocknes. Bra tänkt där, Mr Usedcarsalesman.
Detta var det enda som kunde rädda en total skitdag! Men glädjen var kortfirad. På vägen hem svullade jag en burgare. Det var inte get. Min kropp betalade priset för min svaghet.
2 kommentarer:
Var burgaren ingen get-burgare? De flesta burgare är väl inte det? (Men på Max i Visby kan man ju äta gute-burgaren, som är en smarrig fårburgare med vitlökssås, förstås...)
I Visby brukade vi bara kaka pa Ali's. Det ar en man som vet hur man svanger ihop en riktigt bra currymajonas som satter sig i huden, klader och allt annat som finns inom skaderadien.
Men nej, hade det vart getburgare hade min kropp tackat mig. Nu straffade den mig.
Jag saknar visby!
Skicka en kommentar